Jag har aldrig gillat politikern Mona Sahlin. I torsdags kväll utfrågades hon i TV och jag bestämde mig för att lyssna förutsättningslöst och hålla ut tills programmet var slut. Och jag tvingades ändra min bedömning. Mona Sahlin är en skicklig politiker. Hennes stora problem är att Socialdemokraterna har gett henne ett uppdrag som ingen vanlig dödlig kan klara.
Jag röstar på Kristdemokraterna och jag diskuterar här enbart Mona Sahlins politiska kapacitet. Inte hennes åsikter.
Vid valet 2006 hade Socialdemokraterna i flera årtionden bestämt Sveriges politiska agenda. All politik var mer eller mindre socialdemokratisk. Men år 2006 tog det slut. Och det rejält. Göran Persson avgick och en rad Socialdemokrater med väl utvecklad självbevarelsedrift tackade nej till att bli Perssons efterträdare. Men Mona Sahlin, hon tackde ja.
Ett stort och rejält tilltufsat parti skulle nu återvinna sin ära och härlighet från fornstora dar. Och Mona Sahlin begrep - i motsats till Göran Persson - att nära samverkan med något annat parti måste inledas. Hon valde Miljöpartiet.
En allians med enbart Miljöpartiet var en lysande idé. Socialdemokraterna, det gamla ointagliga betongpartiet, skulle nu mjukas upp med lite grön politik och en halvflummig syn på ekonomisk tillväxt. Och det äventyret var för Socialdemokraterna fullständigt ofarligt. Miljöpartiet skulle alltid vara lillebror och Socialdemokraterna skulle kunna bestämma i stort sett allting. Precis som Moderaterna styr och ställer över småpartierna i den nuvarande borgerliga alliansregeringen.
Mona Sahlin fick inte som hon ville utan blev överkörd av sitt parti. Det blev protester i de djupa leden och Mona tvingades bjuda in också Lars Ohly och Vänsterpartiet i samarbetet - ett parti som skulle ställa krav på politiskt inflytande. Och den händelsen blev - tror jag - början till slutet för Mona Sahlin som en av Sveriges toppolitiker.
Vid partiledarutfrågningens första del i torsdags kväll klarade Mona Sahlin mycket skickligt en rad stora politiska frågor. Men sedan åkte en skylt upp med text hämtad från de rödgrönas (Lars Ohlys) utrikespolitik, nämligen att USA ska ta hem sina militära styrkor utomlands. Då var det "kört" för Mona och hon repade sig aldrig riktigt i den fortsatta utfrågningen. Hon försökte klara ut frågan om hemtagning av USA:s trupper utomland men lyckades av begripliga skäl inte förklara denna stolliga idé. En följdfråga gällde om USA just nu bör ta hem sina trupper från Sydkorea. Och det tyckte inte Sahlin var så lämpligt........
Prognosen inför 19 september är långt ifrån lysande för de rödgröna och Mona Sahlin. Men jag tror inte längre att Sahlin är de rödgrönas stora problem. Inte heller tror jag att Reinfeldt, Olofsson, Hägglund och Björklund ska ta åt sig äran för en kommande borgerlig valseger. Nej, berömmet bör gå till de Socialdemokrater som tvingade Mona Sahlin att bjuda med Vänsterpartiet och Lars Ohly på seglatsen i det politiska havet.
Mona Sahlin är en skicklig politiker som har hamnat i dåligt sällskap. Tveklöst står ett katastrofval för dörren som tvingar Mona Sahlin att byta jobb.
fredag 27 augusti 2010
måndag 16 augusti 2010
Kd - självklart! Men vem ska ha krysset?
De tänker faktiskt fel, dessa mina vänner och bekanta som tidigare har röstat på Kd men nu är tveksamma. Jag delar deras kritiska inställning till partiets omorientering i klassiska Kd-frågor. Men Kd är fortfarande det utan konkurrens bästa alternativet också för oss som starkt framhåller kristna grundvärderingar och vill ha politisk fokus på de allra svagaste i samhället.
Det finns också ett mycket krasst motiv till att rösta på Kd: Om partiet åker ur riksdagen förlorar den borgerliga alliansen regeringsmakten.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Möjligheten att kryssa för kandidater har också inspirerat Kd-politiker med olika position på listorna att genomföra personliga kampanjer. Det mest kända exemplet är inkryssningen av Alf Svensson till Europaparlamentet. En händelse som tveklöst räddade kvar Kd i detta parlament eftersom partiets eget förstanamn på listan med största säkerhet var chanslöst.
Här i Västmanland finns det två riksdagskandidater för Kd som har gått ut i personliga kampanjer för att bli inkryssade till riksdagen: Amanda Agestav och Stefan Sturesson.
Stefan Sturesson har mer allmänt deklarerat att han står för de traditionella politiska värderingarna inom Kd - äktenskapet, familjen, det ofödda livet o s v . Mer konkret har Sturesson deklarerat att han i riksdagen tänker ta upp kampen för att minska antalet aborter. Var Amanda Agestav står i dessa frågor vet jag inget om men det kan bero på att jag inte har ansträngt mig tillräckligt för att skaffa information.
En annan traditionell Kd-ståndpunkt har varit att försvara den restriktiva alkoholpolitiken för att motverka alkoholens enorma skadeverkningar. Av allt att döma pågår i alkoholfrågan en uppluckring inom partiet med folkhäsominister Maria Larsson som mest framträdande namn. Jag har frågat Agestav och Sturesson var de står i alkoholpolitiken men ingen har ännu svarat. Tystnad är givetvis också ett tydligt svar.
Mer allmänt är både Agestav och Sturesson bra namn. Men mitt kryss hamnar hos den som mest tydligt tänker jobba enligt Kd:s klassiska politiska värderingar - de frågor där Kd:s kärnväljare känner igen sig och är villiga att återvända till och rösta på partiet.
Om Agestav eller Sturesson - eller helst båda - tydligt ställer upp för klassisk Kd-politik skulle det kunna väcka nytt liv och engagemang hos partiets kärnväljare i Västmanland. Och därmed skulle möjlighetrna högst påtagligt öka för Kd i Västmanland att få en egen representant i riksdagen.
Det finns också ett mycket krasst motiv till att rösta på Kd: Om partiet åker ur riksdagen förlorar den borgerliga alliansen regeringsmakten.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Möjligheten att kryssa för kandidater har också inspirerat Kd-politiker med olika position på listorna att genomföra personliga kampanjer. Det mest kända exemplet är inkryssningen av Alf Svensson till Europaparlamentet. En händelse som tveklöst räddade kvar Kd i detta parlament eftersom partiets eget förstanamn på listan med största säkerhet var chanslöst.
Här i Västmanland finns det två riksdagskandidater för Kd som har gått ut i personliga kampanjer för att bli inkryssade till riksdagen: Amanda Agestav och Stefan Sturesson.
Stefan Sturesson har mer allmänt deklarerat att han står för de traditionella politiska värderingarna inom Kd - äktenskapet, familjen, det ofödda livet o s v . Mer konkret har Sturesson deklarerat att han i riksdagen tänker ta upp kampen för att minska antalet aborter. Var Amanda Agestav står i dessa frågor vet jag inget om men det kan bero på att jag inte har ansträngt mig tillräckligt för att skaffa information.
En annan traditionell Kd-ståndpunkt har varit att försvara den restriktiva alkoholpolitiken för att motverka alkoholens enorma skadeverkningar. Av allt att döma pågår i alkoholfrågan en uppluckring inom partiet med folkhäsominister Maria Larsson som mest framträdande namn. Jag har frågat Agestav och Sturesson var de står i alkoholpolitiken men ingen har ännu svarat. Tystnad är givetvis också ett tydligt svar.
Mer allmänt är både Agestav och Sturesson bra namn. Men mitt kryss hamnar hos den som mest tydligt tänker jobba enligt Kd:s klassiska politiska värderingar - de frågor där Kd:s kärnväljare känner igen sig och är villiga att återvända till och rösta på partiet.
Om Agestav eller Sturesson - eller helst båda - tydligt ställer upp för klassisk Kd-politik skulle det kunna väcka nytt liv och engagemang hos partiets kärnväljare i Västmanland. Och därmed skulle möjlighetrna högst påtagligt öka för Kd i Västmanland att få en egen representant i riksdagen.
lördag 14 augusti 2010
Var står Agestav och Sturesson i alkoholpolitiken?
Två Kd-politiker i länet, Amanda Agestav och Stefan Sturesson, har klargjort att de bedriver personliga valkampanjer för att bli inkryssade i riksdagen.
En klassisk Kd-fråga som ligger och jäser under ytan är alkoholpolitiken och främst frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
En klassisk Kd-fråga som ligger och jäser under ytan är alkoholpolitiken och främst frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
Gårdsförsäljning av alkohol innebär att ett stort antal producenter ska få sälja alkoholdrycker direkt till allmänheten.
Det enda riktigt säkra i alkoholpolitiken är det klara sambandet mellan alkoholens tillgänglighet och missbrukets omfattning.
Mycket tyder på att Kd som parti är berett att offra den svenska restriktiva alkoholpolitiken för att kunna samarbeta i regeringen. Gårdsförsäljningen av alkohol har begravts i en utredning - till efter valet - men folkhälsominister Maria Larssons intentioner i frågan går inte att missuppfatta: Gårdsförsäljning av alkohol direkt till allmänheten, ska genomföras om det bara hjälpligt går att skruva ihop med systembolagets monopol. Ett monopol som är själva grundbulten i den svenska restriktiva alkoholpolitiken.
Nu har förre partiledaren, Alf Svensson, tillsammans med EU-parlamentariker från tre andra partier - (s), (v) och (fp) - på Svenska Dagbladets Brännpunkt fullständigt “sågat” Maria Larsson tilltänkta gårdsförsäljning av alkohol. Här är adressen till artikeln:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gardsforsaljning-emot-eu-regler_5117859.svd
Nu har förre partiledaren, Alf Svensson, tillsammans med EU-parlamentariker från tre andra partier - (s), (v) och (fp) - på Svenska Dagbladets Brännpunkt fullständigt “sågat” Maria Larsson tilltänkta gårdsförsäljning av alkohol. Här är adressen till artikeln:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gardsforsaljning-emot-eu-regler_5117859.svd
I Jönköpings län med många kristna nykterhetsvänner fick Kd i senaste riksdagsvalet 9 procent av rösterna. Det är högst sannolikt att den rödgröna oppositionen tar upp gårdsförsäljningen i valrörelsens slutskede och detta skulle bli ett strupgrepp på Kd - ett angrepp från vänster i en klassisk Kd-fråga. Och då är det mycket troligt att Kd tappar fotfästet i Jönköpings län vilket kan bli slutet för Kd som riksdagsparti. Och därmed slutet för Alliansen som innehavare av regeringsmakten.
Frågan om gårdsförsäljning av alkohol handlar om mycket mer än valtaktik. Främst om hur barnen mår i familjer med alkoholmissbruk. Men dessutom är det en valtaktisk fråga. Gårdsförsäljning av alkohol kan bli tuvan som stjälper hela lasset för Kd som riksdagsparti.
Mycket hänger på om den rödgröna oppositionen kvicknar till och ser gårdsförsäljningens propagandamässiga potential.
Jag är intresserad av var riksdagskandidaterna Agestav och Sturesson står i den här frågan.
Hoppas bara att ingen av dessa kandidater säger att gårdsförsäljning av alkohol är något litet och marginellt. Det påståendet är nämligen rent nonsens.
lördag 7 augusti 2010
När religionsfriheten blir orimlig
Visst kan man misstänka att utbildningsminister Jan Björklunds utspel om lagstiftning mot heltäckande klädsel (burka/niqab) i skolan är ful valtaktik där han fiskar i grumliga, främlingsfientliga vatten. Men i sakfrågan har Björklund rätt. Vem vill ha sina barn i en skola där läraren bara visar ögonen? Och vem vill i sjukvården träffa en läkare som tittar fram i en långsmal öppning mellan pannan och näsan?
Både i skolan och på många arbetsplatser är kommunikation mellan människor en huvudfråga. Vem som helst borde kunna inse hur omöjligt det blir att ha en effektiv kommunikation om en eller flera deltagare i ett samtal bara visar ögonen.
Kravet på kvinnor att bara visa ögonen är naturligtvis inte kontroversiellt i samhällen med kvinnoförtryck. Om kvinnor ska hållas i underläge är det tvärtom en utmärkt metod att förbjuda visning av ansiktet. Men när kvinnor från dessa odemokratiska samhällen kommer till Sverige och andra västländer ska de fungera i miljöer där män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter (skola, arbetsliv o s v). Och det är solklart att det blir konfrontation när symboler för kvinnoförtryck som burka/niqab förs in i dessa öppna och demokratiska sammanhang och där ställer till med rent praktiska problem
Att ha heltäckande klädsel, burka/niqab, är en en självklar rättighet. Men att hävda den rätten på en arbetsplats där människor ska fungera tillsammans är orimligt - även om det sker i demokratins och religionsfrihetens namn.
Utbildningsminister Björklunds utspel mitt under valrörelsen om burka/niqab kan ha mindre vackra motiv. Men det ligger ändå helt i linje med hans allmänna krig mot flum i den svenska skolan.
Både i skolan och på många arbetsplatser är kommunikation mellan människor en huvudfråga. Vem som helst borde kunna inse hur omöjligt det blir att ha en effektiv kommunikation om en eller flera deltagare i ett samtal bara visar ögonen.
Kravet på kvinnor att bara visa ögonen är naturligtvis inte kontroversiellt i samhällen med kvinnoförtryck. Om kvinnor ska hållas i underläge är det tvärtom en utmärkt metod att förbjuda visning av ansiktet. Men när kvinnor från dessa odemokratiska samhällen kommer till Sverige och andra västländer ska de fungera i miljöer där män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter (skola, arbetsliv o s v). Och det är solklart att det blir konfrontation när symboler för kvinnoförtryck som burka/niqab förs in i dessa öppna och demokratiska sammanhang och där ställer till med rent praktiska problem
Att ha heltäckande klädsel, burka/niqab, är en en självklar rättighet. Men att hävda den rätten på en arbetsplats där människor ska fungera tillsammans är orimligt - även om det sker i demokratins och religionsfrihetens namn.
Utbildningsminister Björklunds utspel mitt under valrörelsen om burka/niqab kan ha mindre vackra motiv. Men det ligger ändå helt i linje med hans allmänna krig mot flum i den svenska skolan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
