Stefan Swärd - filosofie doktor, konsult och pastor - beskriver i en debattartikel den kristna kyrkan i Sverige som en vindföljel. En kyrka som inte tycker något bestämt om någonting. Och mina tankar går till Hasse Alfredssons Pastor Jansson och till prästens lilla kråka som skulle ut och åka.....
Swärds debattartikel är publicerad i tidningen Världen i Dag och han beskriver sitt heltidsarbete under tre år på 1980-talet med en doktorsavhandling i statsvetenskap.
Hans doktorandstudier handlade om hela den sexliberala vågen 1965 - 1975. Synen på äktenskap och sexualitet förändrades snabbt. Från att sexualiteten hade setts som en del av en livslång gemenskap blev sex ett personligt nöje. Och för att det nya sexliberala systemet skulle fungera måste det finnas fri abort. Äktenskapslagstiftningen hängde med och fick nödvändiga förändringar. Och sambo blev en normal samlevnadsform.
Stefan Swärd är mycket förundrad över kyrkorna i Sverige. Först blev det motstånd men sedan har, menar han, hela det sexliberala projektet i praktiken genomförts i den kristna sektorn. Den fria aborten är i dag ganska accepterad bland kristna. Synen på sambo och äktenskapet som tillfälligt kontrakt har också blivit tämligen accepterad bland Sveriges kristna.
Swärd undrar vad som egentligen hänt. Om Gud har ändrat uppfattning. Eller om kyrkan hade helt fel i sina moraliska värderingar för 40 år sedan? Eller om ingen specifik kristen uppfattning finns om samlevnad, sex, äktenskap och abort. Men Stefan Svärds huvudtes är att den kristna kyrkan i Sverige har blivit en vindflöjel. En kyrka som ängsligt bara anpassar sig till det omgivande samhällets trender, mer styrd av samhället än av Gud?
Alltså: En kyrka som inte är huvud utan det omgivande samhällets svans.
Jag kommenterar inte här det Stefan Svärd säger om sex, samlevand och aborter. Den dominerande frågan för mig är i stället om Swärds beskrivning av den kristna kyrkan i Sverige verkligen är korrekt.
Om det han säger stämmer kan vi tyvärr bara förvänta oss att Sveriges kristna med sitt ledarskap lägger sig platt till marken inför kommande heta och kontroversiella frågor.
Till exempel:
* aktiv dödshjälp
* liberalisering av incestlagarna
* upphetsade krav krav och åtgärder mot staten Israel
* legalisering av prostitution
* månggifte
I bästa fall har Stefan Swärd gjort en rejäl felbedömning. Men det klarar inte jag att bevisa.
tisdag 21 december 2010
torsdag 9 december 2010
Lars Ohly och pastor Stanley Sjöberg
Jag brukar inte tänka på Lars Ohly och pastor Stanley Sjöberg - samtidigt. Men på tisdag ska dessa båda herrar tala på samma protestmöte i Stockholm. Det gäller kriget i Afganistan. Lars Ohlys kritik mot den svenska militära insatsen är välkänd. Stanley Sjöberg har en egen erfarenhet från muslimländerna som troligen ingen svensk politiker kan uppvisa. Och tanken slår mig: "Tänk om den gamle kommunisten Lars Ohly har rätt".
Det sitter inte i ryggmärgen på mig att instämma i vad Lars Ohly säger. Och speciellt inte om han pratar utrikespolitik. Men i den här frågan är jag djupt påverkad av Stanley Sjöbergs argumentering - som tycks sammanfalla ganska väl med Lars Ohlys bedömning.
Sanningen är ofta plågsam och besvärlig. Och speciellt om den kommer från "fel" håll.
Stanley Sjöberg har skrivit till Webbkyrkan om tisdagens protestmöte och här följer några citat:
- En väg till fred ........... är samtal, dialog, stöd till jordbruket, uppbyggnad av landets infrastruktur och inte att fälla bomber, lägga ut minor och skjuta oskyldiga barn och vuxna av ”misstag”.
- Vägen till fred är att bejaka Afghanistans självständighet med möjligheter att förädla naturens rikedomar för det egna landet.
- Det behövs kunniga och uthålliga andliga ledare som vill samtala om hur kristendomen och Islam ska kunna leva sida vid sida med ömsesidig respekt.
- Muslimer i Afghanistan, Pakistan och Irak upplever militär närvaro av USA och Nato som en upprepning av korstågen och provoceras därmed till att vilja slå tillbaka.
- Islams folk accepterar inte att kriget stannar i deras bostadskvarter. Om kriget utvecklas där, kommer våldet att också drabba oss här i Sverige.
- Om det vore en ärlig omsorg för Afghanistans folk, då skulle samma krigsinsats riktas mot Nordkorea, Somalia, Sudan, Iran etc.,
- Uthållig diplomati med positiva ekonomiska investeringar ger goda resultat i ett längre perspektiv, medan ett krig ödelägger för generationer framåt.
- Den samlande parollen för manifestationen är:
Tänd ett ljus för krigsoffren i Afghanistan - tag hem trupperna!
- Vi vill med parollen hedra alla de som dödas i kriget men som aldrig räknas i någon statistik och samtidigt ställa kravet att svenska trupperna skall tas hem.
Av övriga talare kan nämnas Tage G Petterson, tidigare försvarsminister, Anders Ferm, tidigare FN-ambassadör och Helle Klein, präst och tidigare politisk redaktör på Aftonbladet.
Det sitter inte i ryggmärgen på mig att instämma i vad Lars Ohly säger. Och speciellt inte om han pratar utrikespolitik. Men i den här frågan är jag djupt påverkad av Stanley Sjöbergs argumentering - som tycks sammanfalla ganska väl med Lars Ohlys bedömning.
Sanningen är ofta plågsam och besvärlig. Och speciellt om den kommer från "fel" håll.
Stanley Sjöberg har skrivit till Webbkyrkan om tisdagens protestmöte och här följer några citat:
- En väg till fred ........... är samtal, dialog, stöd till jordbruket, uppbyggnad av landets infrastruktur och inte att fälla bomber, lägga ut minor och skjuta oskyldiga barn och vuxna av ”misstag”.
- Vägen till fred är att bejaka Afghanistans självständighet med möjligheter att förädla naturens rikedomar för det egna landet.
- Det behövs kunniga och uthålliga andliga ledare som vill samtala om hur kristendomen och Islam ska kunna leva sida vid sida med ömsesidig respekt.
- Muslimer i Afghanistan, Pakistan och Irak upplever militär närvaro av USA och Nato som en upprepning av korstågen och provoceras därmed till att vilja slå tillbaka.
- Islams folk accepterar inte att kriget stannar i deras bostadskvarter. Om kriget utvecklas där, kommer våldet att också drabba oss här i Sverige.
- Om det vore en ärlig omsorg för Afghanistans folk, då skulle samma krigsinsats riktas mot Nordkorea, Somalia, Sudan, Iran etc.,
- Uthållig diplomati med positiva ekonomiska investeringar ger goda resultat i ett längre perspektiv, medan ett krig ödelägger för generationer framåt.
- Den samlande parollen för manifestationen är:
Tänd ett ljus för krigsoffren i Afghanistan - tag hem trupperna!
- Vi vill med parollen hedra alla de som dödas i kriget men som aldrig räknas i någon statistik och samtidigt ställa kravet att svenska trupperna skall tas hem.
Av övriga talare kan nämnas Tage G Petterson, tidigare försvarsminister, Anders Ferm, tidigare FN-ambassadör och Helle Klein, präst och tidigare politisk redaktör på Aftonbladet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
