Debattexplosionen

För inte så länge sedan var det möjligt att med olika knep och trick styra den offentliga debatten. Den som i dag vantrivs med en fri debatt bör flytta till Kina eller Nordkorea. Där störs inte idyllen av någon fri åsiktsbildning. Här i den fria världen har de sociala medierna tagit över.

Att beskriva "sanningen" genom envägskommunikation är inte längre något alternativ. Ingen politiker, företagsledare - eller kyrkoledare för den delen - kan i dag styra debatten om den egna verksamheten. För den som vill göra utspel gäller det att gå in i meningsutbytet. Eller att hålla tyst! För debatten tar sina egna vägar ut på bloggar, Facebook och andra sociala medier där ingen kan styra processen.

Det gamla svenska samhället var tämligen auktoritärt och det räckte ofta att makthavare visade missnöje med fria meningsyttringar för att det skulle bli tyst. Men framför allt gällde att makten också förfogade över de flesta utrymmen för skriven text.

När jag slutade jobba för några år sedan hade sociala medier som bloggar, twitter och Facebook fortfarande inte fått något genomslag. Men i mitt jobb som länsarbetsdirektör var massmedia något mycket viktigt och vi var helt beroende av journalisters vilja och förmåga att skriva/tala något så när rättvist om oss. Och så kunde jag skriva debattartiklar. Men på varje tidning fanns en debattredaktör som kunde stryka delar av texten eller helt vägra att publicera.

Min personliga erfarenhet av debattredaktörer är övervägande positiv, men ändå blandad. En ganska ung redaktör jag hade kontakt med använde sin position för ren maktutövning och vägrade till och med att säga nej till ett manus. Ett nej var ju annars för mig mycket användbart för då kunde jag vända mig till en annan tidning med en förhoppningsvis mindre grinig debattredaktör.

På ÖstgötaCorrespondenten (Corren) i Linköping fanns en journalist med förnamnet Clas och han skrev små kommentarer på ledarsidan under rubriken "Clas på hörnet". Där uppträdde han som en högst intelligent men också mycket sur gubbe. Så blev han debattredaktör på tidningen och jag trodde det var "kört" för mig med fortsatt skrivande. Men en trevligare och mer generös person har jag aldrig träffat på en tidningsredaktion. Journalisten Clas var säkert mycket medveten om sin egen skicklighet och hade inget behov att klämma åt oss som lämnade in manus till debattartiklar.

Om jag hade mitt gamla jobb i dag skulle jag blogga flitigt och se till att min tolkning av verkligheten blev bekant för kommunalråd, politiker i länet och andra med mycket åsikter. Och då - ve och fasa - skulle en massa folk gå till motattack genom att skriva kritiska kommentarer på min och egna bloggar. Men i den verkligheten skulle jag ändå trivas väldigt bra.

När åsikter bryts mot varandra kan det bli jobbigt. Men om man ständigt rensar luften blir allting mycket lättare än när möjlighet finns att lägga locket på så snart det blir obekvämt.

Tankar kring en bildekal

Fredrika, vårt 10-åriga barnbarn, frågade vad det var för märke som morfar hade klistrat fast på bilen längst bak. Och jag försökte förklara. Sedan har tankarna rullat vidare: Vilket budskap sprider jag genom att åka omkring med den här bildekalen? Vad påstår jag om Västerås? Om mig själv? Vilka krav ställer texten på på mig som bilförare? Och förrestan - varför ska man över huvud taget vara vänlig? Vad är poängen?

En mig mycket närstående person tycker att den här texten i bakrutan ställer höga krav. Men jag har försäkrat att hon som bilförare klarar detta med mycket god marginal. Bilens registrerade ägare har en svårare läxa att lära.

Om en gångtrafikant närmar sig ett övergångsställe har jag som bilförare två alternativ: Jag kan gasa på lite extra och hinna före. Men jag kan också stanna och se till att det blir en lugn och stressfri överfart. Om jag ändå väljer det första alternativet, vad händer då?. Gångtafikanten tittar efter min bil och ser "Vänliga Västerås" i bakrutan....... Jaha.

Jag kör bil i Stockholm en del och där byter man fil väldigt ofta. Också då finns två möjligheter: Att lugnt glida in i den önskade filen. Eller, att aggressivt baxa sig in så man inte spiller tid i onödan. Och stockholmsbilisten - efter att ha tvingats släppa fram mig - läser "Vänliga Västerås" i bakrutan på min bil....... Och inte heller det blev bra!

Bildekalen berättar inte bara om Västerås utan ställer krav på mig. Och det förstod jag inte riktigt förrän den satt där i bakrutan och jag läste texten. Men den ska få sitta kvar! Och jag ska lära mig.

Så det där med vänlighet över huvud taget. Vad är poängen? Jag är ingen expert på den frågan men har en del egna upplevelser.

Jag har stora svårigheter att klara umgänge med ovänliga människor. Ett aggressivt beteende är ett mindre problem för då handlar det om ett tydligt budskap. Men ovänlighet försätter mig i osäkerhet. Och ovänlighet i sin värsta form kan också vara en form av maktutövning.

Men vänlighet i uppträdande och handling är något fantastiskt. Tänk att komma in i en affär där all personal uppträder vänligt och är hjälpsamma. Det blir omöjligt att själv fortsätta vara på dåligt humör - om det stämningsläget gällde vid infarten i butiken.

Och det finns yrkesutöverare som kan ge människor nytt liv genom att vara vänliga - eller nästan döda om de väljer ovänlighet. Jag tror exempel är onödiga.

Helt säkert finns det konstlad och påklistrad vänlighet. Men det är ovanligt. För mig är ett vänligt uppträdande och vänliga handlingar något dynamiskt. Något som smittar och har stark spridningseffekt.

Sverigedemokraterna - bakom den putsade fasaden

Webbkyrkans ledare, Stanley Sjöberg, har fått ett brev från Sverigedemokraterna där partiet slår sina tidigare rekord i människorförakt. Det handlar om muslimer och homosexuella. Och den här gången sker angreppet helt fräckt under en from, kristen förklädnad.

Brevet chockerar med sin medeltidspräglade hårdhet, helt främmande för evangeliernas Jesus.

Här kommer Stanley Sjöbergs citat från Sverigedemokraternas brev:

"Det är dags för oss att ta över innan islam eller de homosexuella helt har förstört vårt kära underbara Sverige. Gud vill att Sverige ska vara ett kristet och tryggt land att bo i. Vi är det parti som Gud har utvalt till att sopa bort syndarna med och upprätta en god moral och ordning i landet. Nu har tiden kommit då vi har folkets stöd att stänga moske'erna och avskaffa Stockholm Pridefestivalen samt förbjuda Svenska kyrkan att viga homosexuella. Sverige ska bli ett ljuvligt kristet land igen. Halleluja prisat vare Herren Jesus Kristus underbara namn! "

Som kristna kan vi aldrig kräva lagstiftning för att stoppa Pridefestivalen och annat som vi inte gillar.

Och ett förfalskat kristet budskap som detta kan provocera Islams folk till att förfölja kristna och förbjuda kristen förkunnelse.

Min nyårsönskan blir att Kristdemokraterna - som jag alltid röstat på - ska sluta skämmas för sitt kristna förflutna och att partiet kraftfullt och systematiskt ska påvisa att Sverigedemokraternas människorförakt ligger ljusår bort från kristna värderingar.