Är Juholt klokare än Hägglund?

Socialdemokraterna (s) och Kristdemokraterna (Kd) var efter valet i höstas två tilltufsade partier. Hos (s) har Mona Sahlin efterträtts av Håkan Juholt. Kd-ledaren Göran Hägglund tänker sitta kvar.

Under Mona Sahlins tid började kärnväljarna inom (s) att röra på sig och många har gått till det nya "arbetarpartiet" Moderaterna. Nu är det nästan övertydligt att Håkan Juholt först av allt vill återföra dessa landsflyktiga (s)-väljare till hemlandet och fadershuset. Han spelar i sina budskap på gamla kända socialdemokratiska strängar och opinionsmätningarna tyder på att han kan lyckas. Gamla sossar känner igen tonerna från partiets fornstora dagar.

Göran Hägglunds strategi är den rakt motsatta. Han gör allt för att dölja partiets värdekonservativa och kristna rötter med ursprung i svensk frikyrklighet. Han skrämmer i väg de gamla trogna väljarna och vill bredda (Kd) till något mer allmänpolitiskt. Något som inte kan uppfattas som "religiöst".

Med största sannolikhet har s-ledaren Juholt politiska utspel i rockärmen som blir svåra att smälta för gamla socialdemokrater. Men detta plockar Juholt inte fram nu för han är både smart och taktisk. Först av allt ska det gamla (grå)sossegänget få tillbaka hemkänslan och tryggheten i sitt parti.

Göran Hägglund och hans mest förtrogna inom (Kd) är av allt att döma likgiltiga för partiets förankring i svensk kristenhet och värdekonservativa synsätt. Och inte nog med detta. De tycks se den sidan av (Kd) som ett direkt hinder för en omorientering av partiets politik. Ett talande exempel är när Göran Hägglund offentligt "avrättade" den populäre men värdekonservative Lennart Sacrédeus när denne först hade spolats som kandidat till EU-parlamentet.

Det tycks finnas två huvudspår i bedömningen av Kd:s möjligheter att överleva som riksdagsparti: 1) Den dröm som Göran Hägglund & Co har om en breddning av partiet för att vinna vanliga väljare i det politiska mittfältet, 2) Att gå tillbaka till Kd:s rötter och och vinna tillbaka framför allt de frikyrkliga kärnväljarna. Och att samtidigt till partiet locka vanliga svenskar som attraheras av konservatism i värdefrågor i kombination med social omtanke om de svagaste i samhället.

Hägglunds breddningsstrategi som inkluderar ignorans av partiets frikyrkliga och värdekonservativa tradition kan inte lyckas. Det finns i samhället inga förväntningar att Kd ska prioritera frågor om fastighetsskatt, avreglering av apoteken, ökning av homosexuellas rättigheter o s v. Kd:s stora möjlighet är att släppa fram partiets grundläggande idéer. Och - framför allt - att våga slåss för den inriktningen inom alliansregeringen.

Och det måste nog sägas att en återgång till denna traditionellt kristdemokratiska inriktning är svår att föreställa sig med Göran Hägglund som kapten på (Kd)-skutan.

Håkan Juholt lockar alltså tillbaka det gamla trogna (s)-gänget men sedan kommer med säkerhet en politisk nyorientering som kan bli påfrestande för traditionella socialdemokrater. Hägglund upplägg är att effektivt skrämma i väg Kd:s kärnväljare eftersom de är ointressanta alternativt ett direkt hinder för den utveckling Hägglund och hans närmast förtrogna vill se.

Jag har alltid röstat på (Kd) och så blir det nog i fortsättningen också. Men jag tycker att Håkan Juholt på ett långt skickligare sätt än Göran Hägglund tar hand om ett illa sargat parti.

Och bedömningen måste bli - i varje fall just nu - att Juholt är klokare än Hägglund.

Bödagården, Gullbrannagården - och Vänliga Västerås

Svenska Alliansmissionen driver Bödagården på Öland och Gullbrannagården utanför Halmstad. Samma ägare och, så långt jag förstår, samma koncept. Båda dessa fritidsanläggningar är av hög klass och med åtföljande höga priser.

Jag och min familj har ett antal somrar varit på både Bödagården och Gullbrannagården. Under dessa sommarvistelser har vi upplevt likheterna men också en del olikheter. Och detta sistnämnda förstärks om man har Vänliga Västerås som bakgrundsmusik.

Det är en gammal sanning att ledningen på en arbetsplats anger tonen – attityder, förhållningssätt och graden av vänlighet. Detta gäller med säkerhet också Bödagården och Gullbrannagården.

Och här kommer några exempel på upplevelser:

Förra sommaren åkte vår dotter i förväg till Gullbrannagården och drabbades direkt vid ankomsten av ett mycket besvärligt ryggskott. En i högsta grad svårhanterlig situation med ansvar för tre barn, fulla av energi. Gullbrannagårdens personal visade då en medkänsla och hjälpsamhet mot familjen som var långt mer än vi kunde begära. Och när min fru och jag anlände fick vi en campingplats med perfekt läge för att kunna vara till fortsatt hjälp. Allt blev bra därför att Gullbrannagården bjöd på både vänlighet och hjälpsamhet.

I går kom vi till Bödagården och fick i receptionen veta att en adapter krävs för att kunna använda eluttaget på campingen. Och jag har en adapter som tyvärr inte fanns med på resan! På väg till Öland övernattade vi hos Caravan Club i Timmernabben. Där fick jag låna en adapter – gratis. Men på Bödagården fick jag inte låna någonting. Inte ens mot betalning. Jag blev tvungen att köpa en ny adapter för 200 kronor. För mig är detta inte så väldigt mycket pengar men det finns familjer med små ekonomiska resurser där 200 kronor gräver djupt i en semesterkassa som redan är för liten. Bödagårdens sätt att hantera denna lilla adapterfråga är både onödigt och osympatiskt.

Vid ankomsten i går fick jag ett parkeringsbevis som måste sitta i bilen också när den är parkerad vid husvagnen. Vilket inte jag hade observerat och för övrigt inte heller kan begripa! I dag satt en ilsket röd lapp med svart text på bilens vindruta: Parkeringstillstånd saknas. Kontakta omedelbart receptionen. Både form och innehåll på budskapet gav associationer till fara för mänskligt liv. Jag gick till receptionen och fick den oförargliga informationen att parkeringstillståndet ska finnas i bilen också när man är ”hemma”. Det kändes skönt eftersom det hårda tonläget närmast gav intryck av att jag skulle få en parkeringsbot på 500 kronor.

Torpkonferensen under midsommarveckan har en mycket stor men primitiv campinganlägning. Vid ankomsten till denna för övrigt mindre proffsiga campingplats följer en campingvärd med och ger anvisningar för husvagnens uppställning. Samma hjälp har vi fått på Caravan Club i Timmernabben och på Gullbrannagården. Här på Bödagården har jag i varje fall inte än sett någon antydan till sådana insatser. Vilket skapar en del problem om man kommer till en nästan helt avfolkad del av campingen med uppgift att börja bygga upp en ny rad av husvagnar.

Jag tror att ledningen för Bödagården borde tillbringa en semestervecka i Vänliga Västerås. Om de inte läser det som jag här har skrivit kan de få tipset genom att titta i bakrutan på min bil.