Alliansregeringen sitter kvar och det är bäst för Sverige. Om regeringen ändå i sista stund hade fallit hade detta varit självförvållat. Hanteringen av sjukförsäkringsfrågan var bedrövlig - Alliansregeringens eget präktiga självmål.
Grundproblemet med sjukförsäkringsfrågan är att Moderaterna (M) är för stora i regeringen och Kristdemokraterna (Kd) för små. Ett större Kd inom Alliansen skulle ha medfört en mer human hantering av sjukförsäkringen. Kd står ändå för mjuka värden - ett mänskligare Sverige.
Det har länge varit fullständigt klart att den nödvändiga omläggningen av sjukförsäkringen skulle producera tragiska fall av utförsäkring. Och lika självklart att Sahlin & Co skulle använda dessa människoöden som argument i årets valrörelse. Trots detta gjorde Alliansen i "krigets" slutskede sig själva till de rödgrönas kanonmat.
Men de vann valet! Ändå.
Nu blir (M) ännu större inom regeringen och de små partierna ännu mindre. Och därmed ökar risken att (M) - det gamla högerpartiets arvtagare - driver fram än större okänslighet i sociala frågor.
Alliansregeringen uppvisade varken hjärta eller hjärna i sjukförsäkringsfrågan. Och det skäms jag för! Ändå tycker jag det är bra att de har fått nytt förtroende. En regering med Kd som medaktör är alltid bättre än alla andra alternativ jag kan tänka mig.
Alliansregeringens fyra partiet måste från och med nu uppvisa en helt ny förmåga till empati och medkänsla inför svaga människor. Om de inte lyckas med detta faller nya människor offer för tuff och känslolös lagstiftning. Och om detta sker är det senast efter valrörelsen 2014 slutregerat för de fyra allianspartierna. Och därefter för lång tid framåt.
Det måste finnas en framkomlig politisk väg i Sverige mitt emellan högerns hjärtlöshet och vänsterns bidragsflum.
söndag 19 september 2010
tisdag 14 september 2010
Jag kryssar Sturesson!
Jag tillhör Kd:s kärnväljare och har aldrig röstat på något annat parti. Kd:s riksdagskandidat Stefan Sturesson uppfyller två för mig grundläggande krav: Han är radikal i sociala frågor - talar klartext om sjukförsäkringens omänskliga tillämpning - och han är konservativ i värdefrågor. På söndag får Stefan Sturesson mitt kryss.
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. Kd:s nyorientering handlar om en ambition att bli ett vanligt allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades. Det som ger partiet mål och mening. För oss som utgör partiets kärnväljare gäller det nu att kryssa för en kandidat med genuint kristdemokratisk förankring och som inte helt okritiskt hänger med i de nya politiska sökvägarna.
Klassisk kristdemokratisk inriktning är att skydda de svagaste i samhället. Det innebär att vara radikal i sociala frågor, att våga säga ifrån när människor blir svårt utsatta. Sjukförsäkringens tuffa tillämpning under Alliansregeringens tid är ett nästan övertydligt exempel. Lika viktigt är det att vara konservativ i värdefrågor. Också värdefrågorna handlar om att skydda de svagaste i samhället. Det kan vara barnen i familjer med alkoholmissbruk. För att inte tala om det ännnu ofödda livet.
Stefan Sturesson har tydligt profilerat sig med den här inriktningen.
Och han får mitt kryss!
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. Kd:s nyorientering handlar om en ambition att bli ett vanligt allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades. Det som ger partiet mål och mening. För oss som utgör partiets kärnväljare gäller det nu att kryssa för en kandidat med genuint kristdemokratisk förankring och som inte helt okritiskt hänger med i de nya politiska sökvägarna.
Klassisk kristdemokratisk inriktning är att skydda de svagaste i samhället. Det innebär att vara radikal i sociala frågor, att våga säga ifrån när människor blir svårt utsatta. Sjukförsäkringens tuffa tillämpning under Alliansregeringens tid är ett nästan övertydligt exempel. Lika viktigt är det att vara konservativ i värdefrågor. Också värdefrågorna handlar om att skydda de svagaste i samhället. Det kan vara barnen i familjer med alkoholmissbruk. För att inte tala om det ännnu ofödda livet.
Stefan Sturesson har tydligt profilerat sig med den här inriktningen.
Och han får mitt kryss!
fredag 10 september 2010
Smart politik och rena fadäser
Som politisk slughet och taktik är det svåröverträffat att Moderaterna, det "nya arbetarpartiet", påstår sig gilla den svenska arbetsrätten (sist in/först ut vid uppsägningar). Moderaterna bejakar alltså den av arbetsgivare och högerpolitiker mest avskydda principen på svensk arbetsmarknad. Och för Socialdemokraterna och LO blir det nästan omöjligt att "komma åt" Moderaterna när dessa försvarar en av vänsterpolitikens klenoder i svensk lagstiftning.
Moderaterna har varit sluga och smarta i den här frågan men knappast ärliga. Jag kan inte tro på att Moderaterna - det gamla högerpartiet - gillar den svenska arbetsrätten.
Centerpartiet och Maud Olofsson har ställt till det för sig. Deras stora grej i årtionden har varit att stoppa kärnkraften. Och nu är de med och sätter fart på kärnkraftutbyggnaden. Personligen tycker jag visserligen att detta är bra. Men för Centerpartiet är det en katastrof. De har gjort sig av med en av partiets grundläggande idéer. Partiets paradfråga. Dessutom skäller Centerpartiet på den svenska arbetsrätten och framstår allt mer som den borgerliga alliansens lilla högerflank.
Centerpartiet och Maud Olofsson har i kärnkraftfrågan gjort en stor energi- och klimatpolitisk insats. Men för partiet kan den bedriften ha varit värsta tänkbara fadäs - början till slutet. Jag lutar åt att det på lite sikt är "kört" för Centerpartiet.
Folkpartiet är, sägs det, ett liberalt parti. Jan Björklund och Folkpartiet vinner sina nuvarande framgångar på att de kräver ordning och reda i skolan. Dessutom spelar de lite lagom på främlingsfientliga känslor hos svenska folket. Ingenting av detta har någon egentlig koppling till ett liberalt parti. När det gäller skolan har Björklund fångat upp en fråga som ligger i tiden och där han förhoppningsvis själv har en stark personlig övertygelse. Men även en socialdemokratisk regering hade blivit tvungen att röja i skolfrågan. Om de rödgröna vinner valet 19 september låter de med säkerhet Björklunds skolreformer få vara i fred. Glada att de själva slapp hålla i yxskaftet!
Björklund och Folkpartiet, de är smarta. Men deras framgångsfrågor har ingen koppling till liberalism eller ett liberalt parti.
Kristdemokraterna har länge levt farligt nära fyraprocentspärren. Troligen klarar sig partiet i valet 19 september. Kristdemokraterna har fortfarande möjligheten att blåsa liv i sina gamla paradfrågor, det som ger partiet mål och mening. Det handlar om att vara värdekonservativ men samtidigt radikal i sociala frågor. Värdekonservatismen är inte utkastad från partiet men ligger i något slags vintervila. Och där finns partiets potential för att växa. Den insikten har dock inte än nått fram till Göran Hägglund och hans närmaste omgivning. Som exempel kan nämnas att den restriktiva alkoholpolitiken - en värdekonservativ profilfråga för partiet - inte ens nämns valmanifestet. Däremot står det en del om kamphundar.....
Kristdemokraterna har inte varit smarta. Men det är inte"kört" - än.
Socialdemokraterna hade sin chans till nystart efter katastrofvalet 2006. En allians med Miljöpartiet - det som Mona Sahlin ville ha - hade mjukat upp det gamla betongpartiet, Socialdemokraterna. Och i regeringställning kunde dessa två partier lugnt ha räknat med troget stöd från Vänsterpartiet. Men Mona Sahlin blev överkörd av sitt parti och tvingades ta med Vänsterpartiet och Lars Ohly i båten. Detta var troligen den mest ödesdigra styrning Mona Sahlin kunde utsättas för av sina partivänner. Svenska fertila kvinnor uppmanas nu använda bröstpump för att uppnå vänsterpolitiska mål. Och USA ska plocka hem sina trupper utomlands. Kanske rent av också från Sydkorea......
Socialdemokraterna har inte varit smarta. Att planera regeringsbildning ihop med Vänsterpartiet måste beskrivas som en fadäs för att inte säga ren dumhet. Efter 19 september blir det byte av partiledare och ajöss till Vänsterpartiet för lång tid framåt.
Vänsterpartiet och Lars Ohly är stora vinnare i årets valrörelse. Socialdemokraterna fixade att det gamla kommunistpartiet blev rumsrent. Lars Ohly har hjälpligt samverkat i den rödgröna oppositionen men han har också profilerat sig på ett sätt som attraherar klart vänsterpolitiskt sinnade svenskar. Min elaka tolkning är att Lars Ohly sedan en tid tillbaka har förstått att det är "kört" för de rödgröna som regeringsbildare. Och då använder han sin uppmärksammade position hos dessa rödgröna vänner för att stärka sitt eget parti. Och i det sammanhanget är utrikespolitik med udden mot USA mycket användbart som röstfångare. Bröstpumpar också, för den delen.
Vänsterpartiet och Lars Ohly ligger bland riksdagspartierna längst från mina egna idéer. Men de har varit riktigt smarta i valrörelsen. Och Socialdemokraterna har bjudit på generös hjälp.
Om Miljöpartiet vill jag bara säga att Peter Eriksson verkar sömning alla tider på dagen och att Maria Wetterstrand är en alert politiker som inger visst förtroende.
Sverigedemokraterna vill jag över huvud taget inte kommentera. Det känns bäst så.
Moderaterna har varit sluga och smarta i den här frågan men knappast ärliga. Jag kan inte tro på att Moderaterna - det gamla högerpartiet - gillar den svenska arbetsrätten.
Centerpartiet och Maud Olofsson har ställt till det för sig. Deras stora grej i årtionden har varit att stoppa kärnkraften. Och nu är de med och sätter fart på kärnkraftutbyggnaden. Personligen tycker jag visserligen att detta är bra. Men för Centerpartiet är det en katastrof. De har gjort sig av med en av partiets grundläggande idéer. Partiets paradfråga. Dessutom skäller Centerpartiet på den svenska arbetsrätten och framstår allt mer som den borgerliga alliansens lilla högerflank.
Centerpartiet och Maud Olofsson har i kärnkraftfrågan gjort en stor energi- och klimatpolitisk insats. Men för partiet kan den bedriften ha varit värsta tänkbara fadäs - början till slutet. Jag lutar åt att det på lite sikt är "kört" för Centerpartiet.
Folkpartiet är, sägs det, ett liberalt parti. Jan Björklund och Folkpartiet vinner sina nuvarande framgångar på att de kräver ordning och reda i skolan. Dessutom spelar de lite lagom på främlingsfientliga känslor hos svenska folket. Ingenting av detta har någon egentlig koppling till ett liberalt parti. När det gäller skolan har Björklund fångat upp en fråga som ligger i tiden och där han förhoppningsvis själv har en stark personlig övertygelse. Men även en socialdemokratisk regering hade blivit tvungen att röja i skolfrågan. Om de rödgröna vinner valet 19 september låter de med säkerhet Björklunds skolreformer få vara i fred. Glada att de själva slapp hålla i yxskaftet!
Björklund och Folkpartiet, de är smarta. Men deras framgångsfrågor har ingen koppling till liberalism eller ett liberalt parti.
Kristdemokraterna har länge levt farligt nära fyraprocentspärren. Troligen klarar sig partiet i valet 19 september. Kristdemokraterna har fortfarande möjligheten att blåsa liv i sina gamla paradfrågor, det som ger partiet mål och mening. Det handlar om att vara värdekonservativ men samtidigt radikal i sociala frågor. Värdekonservatismen är inte utkastad från partiet men ligger i något slags vintervila. Och där finns partiets potential för att växa. Den insikten har dock inte än nått fram till Göran Hägglund och hans närmaste omgivning. Som exempel kan nämnas att den restriktiva alkoholpolitiken - en värdekonservativ profilfråga för partiet - inte ens nämns valmanifestet. Däremot står det en del om kamphundar.....
Kristdemokraterna har inte varit smarta. Men det är inte"kört" - än.
Socialdemokraterna hade sin chans till nystart efter katastrofvalet 2006. En allians med Miljöpartiet - det som Mona Sahlin ville ha - hade mjukat upp det gamla betongpartiet, Socialdemokraterna. Och i regeringställning kunde dessa två partier lugnt ha räknat med troget stöd från Vänsterpartiet. Men Mona Sahlin blev överkörd av sitt parti och tvingades ta med Vänsterpartiet och Lars Ohly i båten. Detta var troligen den mest ödesdigra styrning Mona Sahlin kunde utsättas för av sina partivänner. Svenska fertila kvinnor uppmanas nu använda bröstpump för att uppnå vänsterpolitiska mål. Och USA ska plocka hem sina trupper utomlands. Kanske rent av också från Sydkorea......
Socialdemokraterna har inte varit smarta. Att planera regeringsbildning ihop med Vänsterpartiet måste beskrivas som en fadäs för att inte säga ren dumhet. Efter 19 september blir det byte av partiledare och ajöss till Vänsterpartiet för lång tid framåt.
Vänsterpartiet och Lars Ohly är stora vinnare i årets valrörelse. Socialdemokraterna fixade att det gamla kommunistpartiet blev rumsrent. Lars Ohly har hjälpligt samverkat i den rödgröna oppositionen men han har också profilerat sig på ett sätt som attraherar klart vänsterpolitiskt sinnade svenskar. Min elaka tolkning är att Lars Ohly sedan en tid tillbaka har förstått att det är "kört" för de rödgröna som regeringsbildare. Och då använder han sin uppmärksammade position hos dessa rödgröna vänner för att stärka sitt eget parti. Och i det sammanhanget är utrikespolitik med udden mot USA mycket användbart som röstfångare. Bröstpumpar också, för den delen.
Vänsterpartiet och Lars Ohly ligger bland riksdagspartierna längst från mina egna idéer. Men de har varit riktigt smarta i valrörelsen. Och Socialdemokraterna har bjudit på generös hjälp.
Om Miljöpartiet vill jag bara säga att Peter Eriksson verkar sömning alla tider på dagen och att Maria Wetterstrand är en alert politiker som inger visst förtroende.
Sverigedemokraterna vill jag över huvud taget inte kommentera. Det känns bäst så.
söndag 5 september 2010
Jag har länge undrat.......
Jag har länge undrat hur länge de rödgröna ska låta Kd vara i fred om alkoholpolitiken och så kallad gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Men nu behöver jag inte undra längre.
I Jönköpings län finns de här tre "regionala" Internetsajterna och där har debatten inletts:
http://www.jonkoping.nu/
http://www.hogland.nu/
http://www.finnveden.nu/
Peter Wejderud, den socialdemokratiska broderskapsrörelsens ordförande, skriver på alla dessa tre sajter en debattartikel och frågar Kd hur partiet kommer att ställa sig till gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Wejderuds prognos är att Kd kommer att tvingas vika sig för Moderaterna.
Ordet gårdsförsäljning låter oförargligt. Men det handlar om att ett stort antal svenska producenter av alkoholdrycker ska få sälja direkt till allmänheten. Därmed undermineras Systembolagets monopol som är själva grundbulten i den svenska restriktiva alkoholpolitiken.
Alf Svensson, Sverre Larsson och Bengt Westerberg är tre kända svenskar som var för sig har uttalat kraftiga varningar.
Maria Larsson och Kd har skapat en dimridå kring den här frågan. Maria Larsson har tillsatt en ny utredning trots att frågan redan är utredd. Och hennes uttalanden om gårdsförsäljning av alkoholdrycker har varit allt annat än negativa.
Nu öppnas debatten i denna känsliga fråga.Och kritiken mot Kd kommer från vänster!
I Jönköpings län får Kd inte misslyckas. Partiet fick där nio procent av rösterna i riksdagsvalet 2006!
För Kd finns inget annat alternativ än att klippa av hela frågan och svara Broderskapsrörelsens ordförande att gårdsförsäljning av alkoholdrycker inte kommer att tillåtas.
Fortsatt oklarhet innebär stora risker 19 september.
I Jönköpings län finns de här tre "regionala" Internetsajterna och där har debatten inletts:
http://www.jonkoping.nu/
http://www.hogland.nu/
http://www.finnveden.nu/
Peter Wejderud, den socialdemokratiska broderskapsrörelsens ordförande, skriver på alla dessa tre sajter en debattartikel och frågar Kd hur partiet kommer att ställa sig till gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Wejderuds prognos är att Kd kommer att tvingas vika sig för Moderaterna.
Ordet gårdsförsäljning låter oförargligt. Men det handlar om att ett stort antal svenska producenter av alkoholdrycker ska få sälja direkt till allmänheten. Därmed undermineras Systembolagets monopol som är själva grundbulten i den svenska restriktiva alkoholpolitiken.
Alf Svensson, Sverre Larsson och Bengt Westerberg är tre kända svenskar som var för sig har uttalat kraftiga varningar.
Maria Larsson och Kd har skapat en dimridå kring den här frågan. Maria Larsson har tillsatt en ny utredning trots att frågan redan är utredd. Och hennes uttalanden om gårdsförsäljning av alkoholdrycker har varit allt annat än negativa.
Nu öppnas debatten i denna känsliga fråga.Och kritiken mot Kd kommer från vänster!
I Jönköpings län får Kd inte misslyckas. Partiet fick där nio procent av rösterna i riksdagsvalet 2006!
För Kd finns inget annat alternativ än att klippa av hela frågan och svara Broderskapsrörelsens ordförande att gårdsförsäljning av alkoholdrycker inte kommer att tillåtas.
Fortsatt oklarhet innebär stora risker 19 september.
fredag 27 augusti 2010
Mona Sahlin - skicklig politiker med omöjligt uppdrag
Jag har aldrig gillat politikern Mona Sahlin. I torsdags kväll utfrågades hon i TV och jag bestämde mig för att lyssna förutsättningslöst och hålla ut tills programmet var slut. Och jag tvingades ändra min bedömning. Mona Sahlin är en skicklig politiker. Hennes stora problem är att Socialdemokraterna har gett henne ett uppdrag som ingen vanlig dödlig kan klara.
Jag röstar på Kristdemokraterna och jag diskuterar här enbart Mona Sahlins politiska kapacitet. Inte hennes åsikter.
Vid valet 2006 hade Socialdemokraterna i flera årtionden bestämt Sveriges politiska agenda. All politik var mer eller mindre socialdemokratisk. Men år 2006 tog det slut. Och det rejält. Göran Persson avgick och en rad Socialdemokrater med väl utvecklad självbevarelsedrift tackade nej till att bli Perssons efterträdare. Men Mona Sahlin, hon tackde ja.
Ett stort och rejält tilltufsat parti skulle nu återvinna sin ära och härlighet från fornstora dar. Och Mona Sahlin begrep - i motsats till Göran Persson - att nära samverkan med något annat parti måste inledas. Hon valde Miljöpartiet.
En allians med enbart Miljöpartiet var en lysande idé. Socialdemokraterna, det gamla ointagliga betongpartiet, skulle nu mjukas upp med lite grön politik och en halvflummig syn på ekonomisk tillväxt. Och det äventyret var för Socialdemokraterna fullständigt ofarligt. Miljöpartiet skulle alltid vara lillebror och Socialdemokraterna skulle kunna bestämma i stort sett allting. Precis som Moderaterna styr och ställer över småpartierna i den nuvarande borgerliga alliansregeringen.
Mona Sahlin fick inte som hon ville utan blev överkörd av sitt parti. Det blev protester i de djupa leden och Mona tvingades bjuda in också Lars Ohly och Vänsterpartiet i samarbetet - ett parti som skulle ställa krav på politiskt inflytande. Och den händelsen blev - tror jag - början till slutet för Mona Sahlin som en av Sveriges toppolitiker.
Vid partiledarutfrågningens första del i torsdags kväll klarade Mona Sahlin mycket skickligt en rad stora politiska frågor. Men sedan åkte en skylt upp med text hämtad från de rödgrönas (Lars Ohlys) utrikespolitik, nämligen att USA ska ta hem sina militära styrkor utomlands. Då var det "kört" för Mona och hon repade sig aldrig riktigt i den fortsatta utfrågningen. Hon försökte klara ut frågan om hemtagning av USA:s trupper utomland men lyckades av begripliga skäl inte förklara denna stolliga idé. En följdfråga gällde om USA just nu bör ta hem sina trupper från Sydkorea. Och det tyckte inte Sahlin var så lämpligt........
Prognosen inför 19 september är långt ifrån lysande för de rödgröna och Mona Sahlin. Men jag tror inte längre att Sahlin är de rödgrönas stora problem. Inte heller tror jag att Reinfeldt, Olofsson, Hägglund och Björklund ska ta åt sig äran för en kommande borgerlig valseger. Nej, berömmet bör gå till de Socialdemokrater som tvingade Mona Sahlin att bjuda med Vänsterpartiet och Lars Ohly på seglatsen i det politiska havet.
Mona Sahlin är en skicklig politiker som har hamnat i dåligt sällskap. Tveklöst står ett katastrofval för dörren som tvingar Mona Sahlin att byta jobb.
Jag röstar på Kristdemokraterna och jag diskuterar här enbart Mona Sahlins politiska kapacitet. Inte hennes åsikter.
Vid valet 2006 hade Socialdemokraterna i flera årtionden bestämt Sveriges politiska agenda. All politik var mer eller mindre socialdemokratisk. Men år 2006 tog det slut. Och det rejält. Göran Persson avgick och en rad Socialdemokrater med väl utvecklad självbevarelsedrift tackade nej till att bli Perssons efterträdare. Men Mona Sahlin, hon tackde ja.
Ett stort och rejält tilltufsat parti skulle nu återvinna sin ära och härlighet från fornstora dar. Och Mona Sahlin begrep - i motsats till Göran Persson - att nära samverkan med något annat parti måste inledas. Hon valde Miljöpartiet.
En allians med enbart Miljöpartiet var en lysande idé. Socialdemokraterna, det gamla ointagliga betongpartiet, skulle nu mjukas upp med lite grön politik och en halvflummig syn på ekonomisk tillväxt. Och det äventyret var för Socialdemokraterna fullständigt ofarligt. Miljöpartiet skulle alltid vara lillebror och Socialdemokraterna skulle kunna bestämma i stort sett allting. Precis som Moderaterna styr och ställer över småpartierna i den nuvarande borgerliga alliansregeringen.
Mona Sahlin fick inte som hon ville utan blev överkörd av sitt parti. Det blev protester i de djupa leden och Mona tvingades bjuda in också Lars Ohly och Vänsterpartiet i samarbetet - ett parti som skulle ställa krav på politiskt inflytande. Och den händelsen blev - tror jag - början till slutet för Mona Sahlin som en av Sveriges toppolitiker.
Vid partiledarutfrågningens första del i torsdags kväll klarade Mona Sahlin mycket skickligt en rad stora politiska frågor. Men sedan åkte en skylt upp med text hämtad från de rödgrönas (Lars Ohlys) utrikespolitik, nämligen att USA ska ta hem sina militära styrkor utomlands. Då var det "kört" för Mona och hon repade sig aldrig riktigt i den fortsatta utfrågningen. Hon försökte klara ut frågan om hemtagning av USA:s trupper utomland men lyckades av begripliga skäl inte förklara denna stolliga idé. En följdfråga gällde om USA just nu bör ta hem sina trupper från Sydkorea. Och det tyckte inte Sahlin var så lämpligt........
Prognosen inför 19 september är långt ifrån lysande för de rödgröna och Mona Sahlin. Men jag tror inte längre att Sahlin är de rödgrönas stora problem. Inte heller tror jag att Reinfeldt, Olofsson, Hägglund och Björklund ska ta åt sig äran för en kommande borgerlig valseger. Nej, berömmet bör gå till de Socialdemokrater som tvingade Mona Sahlin att bjuda med Vänsterpartiet och Lars Ohly på seglatsen i det politiska havet.
Mona Sahlin är en skicklig politiker som har hamnat i dåligt sällskap. Tveklöst står ett katastrofval för dörren som tvingar Mona Sahlin att byta jobb.
måndag 16 augusti 2010
Kd - självklart! Men vem ska ha krysset?
De tänker faktiskt fel, dessa mina vänner och bekanta som tidigare har röstat på Kd men nu är tveksamma. Jag delar deras kritiska inställning till partiets omorientering i klassiska Kd-frågor. Men Kd är fortfarande det utan konkurrens bästa alternativet också för oss som starkt framhåller kristna grundvärderingar och vill ha politisk fokus på de allra svagaste i samhället.
Det finns också ett mycket krasst motiv till att rösta på Kd: Om partiet åker ur riksdagen förlorar den borgerliga alliansen regeringsmakten.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Möjligheten att kryssa för kandidater har också inspirerat Kd-politiker med olika position på listorna att genomföra personliga kampanjer. Det mest kända exemplet är inkryssningen av Alf Svensson till Europaparlamentet. En händelse som tveklöst räddade kvar Kd i detta parlament eftersom partiets eget förstanamn på listan med största säkerhet var chanslöst.
Här i Västmanland finns det två riksdagskandidater för Kd som har gått ut i personliga kampanjer för att bli inkryssade till riksdagen: Amanda Agestav och Stefan Sturesson.
Stefan Sturesson har mer allmänt deklarerat att han står för de traditionella politiska värderingarna inom Kd - äktenskapet, familjen, det ofödda livet o s v . Mer konkret har Sturesson deklarerat att han i riksdagen tänker ta upp kampen för att minska antalet aborter. Var Amanda Agestav står i dessa frågor vet jag inget om men det kan bero på att jag inte har ansträngt mig tillräckligt för att skaffa information.
En annan traditionell Kd-ståndpunkt har varit att försvara den restriktiva alkoholpolitiken för att motverka alkoholens enorma skadeverkningar. Av allt att döma pågår i alkoholfrågan en uppluckring inom partiet med folkhäsominister Maria Larsson som mest framträdande namn. Jag har frågat Agestav och Sturesson var de står i alkoholpolitiken men ingen har ännu svarat. Tystnad är givetvis också ett tydligt svar.
Mer allmänt är både Agestav och Sturesson bra namn. Men mitt kryss hamnar hos den som mest tydligt tänker jobba enligt Kd:s klassiska politiska värderingar - de frågor där Kd:s kärnväljare känner igen sig och är villiga att återvända till och rösta på partiet.
Om Agestav eller Sturesson - eller helst båda - tydligt ställer upp för klassisk Kd-politik skulle det kunna väcka nytt liv och engagemang hos partiets kärnväljare i Västmanland. Och därmed skulle möjlighetrna högst påtagligt öka för Kd i Västmanland att få en egen representant i riksdagen.
Det finns också ett mycket krasst motiv till att rösta på Kd: Om partiet åker ur riksdagen förlorar den borgerliga alliansen regeringsmakten.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.
Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.
Möjligheten att kryssa för kandidater har också inspirerat Kd-politiker med olika position på listorna att genomföra personliga kampanjer. Det mest kända exemplet är inkryssningen av Alf Svensson till Europaparlamentet. En händelse som tveklöst räddade kvar Kd i detta parlament eftersom partiets eget förstanamn på listan med största säkerhet var chanslöst.
Här i Västmanland finns det två riksdagskandidater för Kd som har gått ut i personliga kampanjer för att bli inkryssade till riksdagen: Amanda Agestav och Stefan Sturesson.
Stefan Sturesson har mer allmänt deklarerat att han står för de traditionella politiska värderingarna inom Kd - äktenskapet, familjen, det ofödda livet o s v . Mer konkret har Sturesson deklarerat att han i riksdagen tänker ta upp kampen för att minska antalet aborter. Var Amanda Agestav står i dessa frågor vet jag inget om men det kan bero på att jag inte har ansträngt mig tillräckligt för att skaffa information.
En annan traditionell Kd-ståndpunkt har varit att försvara den restriktiva alkoholpolitiken för att motverka alkoholens enorma skadeverkningar. Av allt att döma pågår i alkoholfrågan en uppluckring inom partiet med folkhäsominister Maria Larsson som mest framträdande namn. Jag har frågat Agestav och Sturesson var de står i alkoholpolitiken men ingen har ännu svarat. Tystnad är givetvis också ett tydligt svar.
Mer allmänt är både Agestav och Sturesson bra namn. Men mitt kryss hamnar hos den som mest tydligt tänker jobba enligt Kd:s klassiska politiska värderingar - de frågor där Kd:s kärnväljare känner igen sig och är villiga att återvända till och rösta på partiet.
Om Agestav eller Sturesson - eller helst båda - tydligt ställer upp för klassisk Kd-politik skulle det kunna väcka nytt liv och engagemang hos partiets kärnväljare i Västmanland. Och därmed skulle möjlighetrna högst påtagligt öka för Kd i Västmanland att få en egen representant i riksdagen.
lördag 14 augusti 2010
Var står Agestav och Sturesson i alkoholpolitiken?
Två Kd-politiker i länet, Amanda Agestav och Stefan Sturesson, har klargjort att de bedriver personliga valkampanjer för att bli inkryssade i riksdagen.
En klassisk Kd-fråga som ligger och jäser under ytan är alkoholpolitiken och främst frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
En klassisk Kd-fråga som ligger och jäser under ytan är alkoholpolitiken och främst frågan om gårdsförsäljning av alkohol.
Gårdsförsäljning av alkohol innebär att ett stort antal producenter ska få sälja alkoholdrycker direkt till allmänheten.
Det enda riktigt säkra i alkoholpolitiken är det klara sambandet mellan alkoholens tillgänglighet och missbrukets omfattning.
Mycket tyder på att Kd som parti är berett att offra den svenska restriktiva alkoholpolitiken för att kunna samarbeta i regeringen. Gårdsförsäljningen av alkohol har begravts i en utredning - till efter valet - men folkhälsominister Maria Larssons intentioner i frågan går inte att missuppfatta: Gårdsförsäljning av alkohol direkt till allmänheten, ska genomföras om det bara hjälpligt går att skruva ihop med systembolagets monopol. Ett monopol som är själva grundbulten i den svenska restriktiva alkoholpolitiken.
Nu har förre partiledaren, Alf Svensson, tillsammans med EU-parlamentariker från tre andra partier - (s), (v) och (fp) - på Svenska Dagbladets Brännpunkt fullständigt “sågat” Maria Larsson tilltänkta gårdsförsäljning av alkohol. Här är adressen till artikeln:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gardsforsaljning-emot-eu-regler_5117859.svd
Nu har förre partiledaren, Alf Svensson, tillsammans med EU-parlamentariker från tre andra partier - (s), (v) och (fp) - på Svenska Dagbladets Brännpunkt fullständigt “sågat” Maria Larsson tilltänkta gårdsförsäljning av alkohol. Här är adressen till artikeln:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gardsforsaljning-emot-eu-regler_5117859.svd
I Jönköpings län med många kristna nykterhetsvänner fick Kd i senaste riksdagsvalet 9 procent av rösterna. Det är högst sannolikt att den rödgröna oppositionen tar upp gårdsförsäljningen i valrörelsens slutskede och detta skulle bli ett strupgrepp på Kd - ett angrepp från vänster i en klassisk Kd-fråga. Och då är det mycket troligt att Kd tappar fotfästet i Jönköpings län vilket kan bli slutet för Kd som riksdagsparti. Och därmed slutet för Alliansen som innehavare av regeringsmakten.
Frågan om gårdsförsäljning av alkohol handlar om mycket mer än valtaktik. Främst om hur barnen mår i familjer med alkoholmissbruk. Men dessutom är det en valtaktisk fråga. Gårdsförsäljning av alkohol kan bli tuvan som stjälper hela lasset för Kd som riksdagsparti.
Mycket hänger på om den rödgröna oppositionen kvicknar till och ser gårdsförsäljningens propagandamässiga potential.
Jag är intresserad av var riksdagskandidaterna Agestav och Sturesson står i den här frågan.
Hoppas bara att ingen av dessa kandidater säger att gårdsförsäljning av alkohol är något litet och marginellt. Det påståendet är nämligen rent nonsens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
