Socialdemokraterna (s) och Kristdemokraterna (Kd) var efter valet i höstas två tilltufsade partier. Hos (s) har Mona Sahlin efterträtts av Håkan Juholt. Kd-ledaren Göran Hägglund tänker sitta kvar.
Under Mona Sahlins tid började kärnväljarna inom (s) att röra på sig och många har gått till det nya "arbetarpartiet" Moderaterna. Nu är det nästan övertydligt att Håkan Juholt först av allt vill återföra dessa landsflyktiga (s)-väljare till hemlandet och fadershuset. Han spelar i sina budskap på gamla kända socialdemokratiska strängar och opinionsmätningarna tyder på att han kan lyckas. Gamla sossar känner igen tonerna från partiets fornstora dagar.
Göran Hägglunds strategi är den rakt motsatta. Han gör allt för att dölja partiets värdekonservativa och kristna rötter med ursprung i svensk frikyrklighet. Han skrämmer i väg de gamla trogna väljarna och vill bredda (Kd) till något mer allmänpolitiskt. Något som inte kan uppfattas som "religiöst".
Med största sannolikhet har s-ledaren Juholt politiska utspel i rockärmen som blir svåra att smälta för gamla socialdemokrater. Men detta plockar Juholt inte fram nu för han är både smart och taktisk. Först av allt ska det gamla (grå)sossegänget få tillbaka hemkänslan och tryggheten i sitt parti.
Göran Hägglund och hans mest förtrogna inom (Kd) är av allt att döma likgiltiga för partiets förankring i svensk kristenhet och värdekonservativa synsätt. Och inte nog med detta. De tycks se den sidan av (Kd) som ett direkt hinder för en omorientering av partiets politik. Ett talande exempel är när Göran Hägglund offentligt "avrättade" den populäre men värdekonservative Lennart Sacrédeus när denne först hade spolats som kandidat till EU-parlamentet.
Det tycks finnas två huvudspår i bedömningen av Kd:s möjligheter att överleva som riksdagsparti: 1) Den dröm som Göran Hägglund & Co har om en breddning av partiet för att vinna vanliga väljare i det politiska mittfältet, 2) Att gå tillbaka till Kd:s rötter och och vinna tillbaka framför allt de frikyrkliga kärnväljarna. Och att samtidigt till partiet locka vanliga svenskar som attraheras av konservatism i värdefrågor i kombination med social omtanke om de svagaste i samhället.
Hägglunds breddningsstrategi som inkluderar ignorans av partiets frikyrkliga och värdekonservativa tradition kan inte lyckas. Det finns i samhället inga förväntningar att Kd ska prioritera frågor om fastighetsskatt, avreglering av apoteken, ökning av homosexuellas rättigheter o s v. Kd:s stora möjlighet är att släppa fram partiets grundläggande idéer. Och - framför allt - att våga slåss för den inriktningen inom alliansregeringen.
Och det måste nog sägas att en återgång till denna traditionellt kristdemokratiska inriktning är svår att föreställa sig med Göran Hägglund som kapten på (Kd)-skutan.
Håkan Juholt lockar alltså tillbaka det gamla trogna (s)-gänget men sedan kommer med säkerhet en politisk nyorientering som kan bli påfrestande för traditionella socialdemokrater. Hägglund upplägg är att effektivt skrämma i väg Kd:s kärnväljare eftersom de är ointressanta alternativt ett direkt hinder för den utveckling Hägglund och hans närmast förtrogna vill se.
Jag har alltid röstat på (Kd) och så blir det nog i fortsättningen också. Men jag tycker att Håkan Juholt på ett långt skickligare sätt än Göran Hägglund tar hand om ett illa sargat parti.
Och bedömningen måste bli - i varje fall just nu - att Juholt är klokare än Hägglund.
onsdag 13 juli 2011
måndag 4 juli 2011
Bödagården, Gullbrannagården - och Vänliga Västerås
Svenska Alliansmissionen driver Bödagården på Öland och Gullbrannagården utanför Halmstad. Samma ägare och, så långt jag förstår, samma koncept. Båda dessa fritidsanläggningar är av hög klass och med åtföljande höga priser.
Jag och min familj har ett antal somrar varit på både Bödagården och Gullbrannagården. Under dessa sommarvistelser har vi upplevt likheterna men också en del olikheter. Och detta sistnämnda förstärks om man har Vänliga Västerås som bakgrundsmusik.
Det är en gammal sanning att ledningen på en arbetsplats anger tonen – attityder, förhållningssätt och graden av vänlighet. Detta gäller med säkerhet också Bödagården och Gullbrannagården.
Och här kommer några exempel på upplevelser:
Förra sommaren åkte vår dotter i förväg till Gullbrannagården och drabbades direkt vid ankomsten av ett mycket besvärligt ryggskott. En i högsta grad svårhanterlig situation med ansvar för tre barn, fulla av energi. Gullbrannagårdens personal visade då en medkänsla och hjälpsamhet mot familjen som var långt mer än vi kunde begära. Och när min fru och jag anlände fick vi en campingplats med perfekt läge för att kunna vara till fortsatt hjälp. Allt blev bra därför att Gullbrannagården bjöd på både vänlighet och hjälpsamhet.
I går kom vi till Bödagården och fick i receptionen veta att en adapter krävs för att kunna använda eluttaget på campingen. Och jag har en adapter som tyvärr inte fanns med på resan! På väg till Öland övernattade vi hos Caravan Club i Timmernabben. Där fick jag låna en adapter – gratis. Men på Bödagården fick jag inte låna någonting. Inte ens mot betalning. Jag blev tvungen att köpa en ny adapter för 200 kronor. För mig är detta inte så väldigt mycket pengar men det finns familjer med små ekonomiska resurser där 200 kronor gräver djupt i en semesterkassa som redan är för liten. Bödagårdens sätt att hantera denna lilla adapterfråga är både onödigt och osympatiskt.
Vid ankomsten i går fick jag ett parkeringsbevis som måste sitta i bilen också när den är parkerad vid husvagnen. Vilket inte jag hade observerat och för övrigt inte heller kan begripa! I dag satt en ilsket röd lapp med svart text på bilens vindruta: Parkeringstillstånd saknas. Kontakta omedelbart receptionen. Både form och innehåll på budskapet gav associationer till fara för mänskligt liv. Jag gick till receptionen och fick den oförargliga informationen att parkeringstillståndet ska finnas i bilen också när man är ”hemma”. Det kändes skönt eftersom det hårda tonläget närmast gav intryck av att jag skulle få en parkeringsbot på 500 kronor.
Torpkonferensen under midsommarveckan har en mycket stor men primitiv campinganlägning. Vid ankomsten till denna för övrigt mindre proffsiga campingplats följer en campingvärd med och ger anvisningar för husvagnens uppställning. Samma hjälp har vi fått på Caravan Club i Timmernabben och på Gullbrannagården. Här på Bödagården har jag i varje fall inte än sett någon antydan till sådana insatser. Vilket skapar en del problem om man kommer till en nästan helt avfolkad del av campingen med uppgift att börja bygga upp en ny rad av husvagnar.
Jag tror att ledningen för Bödagården borde tillbringa en semestervecka i Vänliga Västerås. Om de inte läser det som jag här har skrivit kan de få tipset genom att titta i bakrutan på min bil.
Jag och min familj har ett antal somrar varit på både Bödagården och Gullbrannagården. Under dessa sommarvistelser har vi upplevt likheterna men också en del olikheter. Och detta sistnämnda förstärks om man har Vänliga Västerås som bakgrundsmusik.
Det är en gammal sanning att ledningen på en arbetsplats anger tonen – attityder, förhållningssätt och graden av vänlighet. Detta gäller med säkerhet också Bödagården och Gullbrannagården.
Och här kommer några exempel på upplevelser:
Förra sommaren åkte vår dotter i förväg till Gullbrannagården och drabbades direkt vid ankomsten av ett mycket besvärligt ryggskott. En i högsta grad svårhanterlig situation med ansvar för tre barn, fulla av energi. Gullbrannagårdens personal visade då en medkänsla och hjälpsamhet mot familjen som var långt mer än vi kunde begära. Och när min fru och jag anlände fick vi en campingplats med perfekt läge för att kunna vara till fortsatt hjälp. Allt blev bra därför att Gullbrannagården bjöd på både vänlighet och hjälpsamhet.
I går kom vi till Bödagården och fick i receptionen veta att en adapter krävs för att kunna använda eluttaget på campingen. Och jag har en adapter som tyvärr inte fanns med på resan! På väg till Öland övernattade vi hos Caravan Club i Timmernabben. Där fick jag låna en adapter – gratis. Men på Bödagården fick jag inte låna någonting. Inte ens mot betalning. Jag blev tvungen att köpa en ny adapter för 200 kronor. För mig är detta inte så väldigt mycket pengar men det finns familjer med små ekonomiska resurser där 200 kronor gräver djupt i en semesterkassa som redan är för liten. Bödagårdens sätt att hantera denna lilla adapterfråga är både onödigt och osympatiskt.
Vid ankomsten i går fick jag ett parkeringsbevis som måste sitta i bilen också när den är parkerad vid husvagnen. Vilket inte jag hade observerat och för övrigt inte heller kan begripa! I dag satt en ilsket röd lapp med svart text på bilens vindruta: Parkeringstillstånd saknas. Kontakta omedelbart receptionen. Både form och innehåll på budskapet gav associationer till fara för mänskligt liv. Jag gick till receptionen och fick den oförargliga informationen att parkeringstillståndet ska finnas i bilen också när man är ”hemma”. Det kändes skönt eftersom det hårda tonläget närmast gav intryck av att jag skulle få en parkeringsbot på 500 kronor.
Torpkonferensen under midsommarveckan har en mycket stor men primitiv campinganlägning. Vid ankomsten till denna för övrigt mindre proffsiga campingplats följer en campingvärd med och ger anvisningar för husvagnens uppställning. Samma hjälp har vi fått på Caravan Club i Timmernabben och på Gullbrannagården. Här på Bödagården har jag i varje fall inte än sett någon antydan till sådana insatser. Vilket skapar en del problem om man kommer till en nästan helt avfolkad del av campingen med uppgift att börja bygga upp en ny rad av husvagnar.
Jag tror att ledningen för Bödagården borde tillbringa en semestervecka i Vänliga Västerås. Om de inte läser det som jag här har skrivit kan de få tipset genom att titta i bakrutan på min bil.
torsdag 30 juni 2011
När barnen tilläts tänka med hjärtat
Jag gick i söndagsskola när jag var liten. Enligt nutida modernt tänkande ägnade vi oss varje söndag åt att kränka och diskriminera Afrikas svarta befolkning. I själva verket har Afrikas svarta befolkning aldrig behandlats med sådan respekt och kärlek som av barnen i detta lilla frikyrkokapell, 15 kilometer från Oskarshamn.
Varje söndag fick vi ge pengar till missionen - eller u-hjälp om vi så vill. Pengarna släpptes ner i en plåtlåda och ovanpå denna fanns en liten svart pojke som bockade och tackade. Men pojkens huvud styrdes inte av digitalteknik utan av hur hårt pengarna slog i plåtlådans botten. Det gjorde att pojken tackade alldeles väldigt för en stor 5-öring av koppar medan det blev långt mindre av tacksamhet när något av barnen gav en liten 10-öring av silver - eller kanske rent av en 25-öring.
Pengarna som vi gav till missionen i Afrika och andra delar av världen förvaltades med en ärlighet och kostnadseffektivitet som det statliga organet SIDA i dag bara kan föreställa sig i sina drömmar. Lågt betalda missionärer åkte ut och gjorde heroiska insatser med undervisning, sjukvård och kamp mot fattigdom. Ofta med stor risk för egen hälsa i det tropiska klimatet. Och när de blev gamla väntade en ålderdom i Sverige med dålig pension. Dessa missionärer var ofta kvinnor. Männen var mer upptagna med att vara pastorer hemma i Sverige och överlämnade ofta till kvinnorna att med sin mer robusta läggning åka till Afrika med dess tuffa arbetsvillkor. Men de kvinnliga missionärerna var smarta också. I Sverige fick de på teologiska grunder inte vara pastorer men det var en officiell hemlighet att de var utmärkta predikanter ute i tredje världen.
I söndagsskolan sjöng vi mycket. Och ibland sjöng vi om den lilla svarta Sara som hade det väldigt svårt men fick höra budskapet om Jesus från "den vite läraren". Sången om lilla svarta Sara är i dag ett förfärande exempel på rasdiskrimerande texter. Men då - när jag gick i söndagsskolan - var sången ett rörande uttryck för svenska barns kärlek och respekt inför människor på en annan kontinent som hade det mycket sämre än vi själva i den begynnande svenska välfärdsstaten.
I det lilla småländska frikyrkokapellet på 1940-talet tänkte vi nog ofta mer med hjärtat än med hjärnan. Och mycket var fel. Men ändå blev det rätt. På något märkligt sätt.
Och den som tror sig kunna läsa texten om lilla svara Sara utan att drabbas av ett intellektuellt sammanbrott kan här ta del av sångens innehåll.
Där uppe ingen död skall vara
1.
»Där uppe ingen död skall vara
Och inga tårar, ingen natt»,
Så sjöng den lilla svarta Sara,
Ett fattigt negerbarn, så glatt.
2.
»Där uppe ingen värk skall vara
Och inga smärtans rop som här.
Där får jag se Guds anlet’ klara
Och evigt bliva, där han är.»
3.
En gång, en enda gång allena,
Hon hört »den vite läraren»,
Hon hört om blodet, som kan rena,
Hon hört om Jesus, barnens vän.
4.
Hon hört ock om den nya staden,
Vars murar heta salighet.
Där vill ock hon stå med i raden
Och lova Gud i evighet.
5.
Nu ligger hon på smärtans läger,
En usel bädd av hö och strå.
Men ack, den klara blicken säger,
Att fröjd i hjärtat bor ändå.
6.
Fast utan någon vän vid sidan,
Fast bädden är så hård och kall,
Hon ligger där i glad förbidan
Av vad som ännu komma skall.
7.
Hon tänker på de dyra orden,
Hon hört en gång av läraren»
Hon tänker pa »den nya jorden»
Och på »den nya himmelen».
8.
»Där uppe ingen död skall vara»,
Hon sjunger — men alltmera matt,
»Och intet rop och ingen fara
Och ingen gråt och ingen natt.»
9.
Allt svagare ännu blir rösten;
»En gyllne stad» — »en gyllne stad»,
»Och ingen död» — Och med den trösten
Hon somnar slutligt in så glad.
10.
Nu lockar hon de toner klara
Ur harpan fram med fröjdfullt mod
Ty se, den lilla svarta Sara
Är vit och skär i Lammets blod.
fredag 10 juni 2011
Smarta Sverigedemokrater, stridbara förändringledare och Moderaternas knähundar
Mycket kan påstås om Sverigedemokraterna. Men dumma är de inte.
I riksdagen pågår nu systematiska angrepp på regeringen från oppositionen. Och det handlar rakt igenom om "snälla beslut" för sjuka och arbetslösa. Sådant som ser ut att gynna den lilla människan i samhället. Och de främlingsfientliga Sverigedemokraterna hakar på. För de är vanliga, hyggliga svenskar som nu ska bli politskt rumsrena.
Motbilden är de fyra elaka allianspartierna i regeringen. De sitter med Svarte Petter. Det innebär att Moderaterna får välförtjänt stryk för sin socialt okänsliga politik med rötter i det gamla Högerpartiet. Kristdemokraterna och Centerpartiet avtjänar straffet för att i minst fem år har suttit i Moderaternas knä. Men Folkpartiet har det lite bättre och kan glädja sig åt att länge ha fått styra och ställa på egen hand med Sveriges skolfrågor.
Sverigedemokraterna agerar mycket skickligt. De ligger troligen i sitt politiska program nära den rödgröna oppositionen när det gäller sjukförsäkringen och Fas 3-jobben. Men genom att spela med i de aktuella "snälla" besluten bygger de samtidigt upp en naturlig maktbas som ett rumsrent parti i riksdagen. Och så småningom uppstår läge att klippa till i frågor som rör invandringspolitiken och då blir det inte längre suspekt att ställa upp på Sverigedemokaternas förslag. De har ju varit med och stoppat de förfärliga Fas 3-jobben och dessutom visat ett stort hjärta när det gäller de utförsäkringshotade. De har tvättat sig rena och kan utan större problem börja visa sitt rätta ansikt.
Man får inte vara blåögd och inte heller direkt dum. Självklart gläder sig Juholt och hans rödgröna gäng storligen åt stödet från Sverigedemokraterna. Men officiellt är Sverigedemokraterna fortfarande pestsmittade som inte får beröras.
Inom regeringen är krisen värst för Kristdemokraterna (Kd). Ett nyval skulle kunna bli en katastrof för detta tilltufsade parti. Och det blir nu högst intressant att se vilken strategi som Kd-ledningen väljer för att komma tillbaka till en bättre position.
Den nya Kd-profileringen kring barn/ungdomar har mycket stor potential och borde vara en utmärkt startpunkt för ett offensivt uppträdande. Men det förutsätter att Kd övegår till ett helt nytt förhållningssätt i samspelet med övriga regeringspartier. Det måste bli ett slut på följsamheten och den ständiga anpassningen. Övergång måste ske till en ny och tuff linje där Kd, vid behov, tar strid med Fredrik Reinfeldt och övriga i regeringen. Dessutom krävs att Kd tar ifrån Håkan Juholt ensamrätten till att bekämpa barnfattigdomen. Detta sistnämnda är Kd:s självklara fråga, sett till partiets kristna värderingar. Kampen mot barnfattigdomen bör bli en av Kd:s huvudfrågor och ett paradnummer inför rikdagsvalet 2014.
En strategi med bravur för barn och ungdomar - då kan Kd möta valet 2014 med tillförsikt. Ett Kd som uppträder som ett litet men starkt och självmedvetet parti. Men förutsättningen är att partiledare. ministrar och riksdagsledamöter förflyttar sig från Moderaternas baksäte till bilens förarplats och själva börjar hålla i ratten.
Dock är detta en rollförändring som inte blir smärtfri. Det är en betydande skillnad mellan att vara det egna partiets stridbara förändringsledare och att vara Moderaternas knähundar.
I riksdagen pågår nu systematiska angrepp på regeringen från oppositionen. Och det handlar rakt igenom om "snälla beslut" för sjuka och arbetslösa. Sådant som ser ut att gynna den lilla människan i samhället. Och de främlingsfientliga Sverigedemokraterna hakar på. För de är vanliga, hyggliga svenskar som nu ska bli politskt rumsrena.
Motbilden är de fyra elaka allianspartierna i regeringen. De sitter med Svarte Petter. Det innebär att Moderaterna får välförtjänt stryk för sin socialt okänsliga politik med rötter i det gamla Högerpartiet. Kristdemokraterna och Centerpartiet avtjänar straffet för att i minst fem år har suttit i Moderaternas knä. Men Folkpartiet har det lite bättre och kan glädja sig åt att länge ha fått styra och ställa på egen hand med Sveriges skolfrågor.
Sverigedemokraterna agerar mycket skickligt. De ligger troligen i sitt politiska program nära den rödgröna oppositionen när det gäller sjukförsäkringen och Fas 3-jobben. Men genom att spela med i de aktuella "snälla" besluten bygger de samtidigt upp en naturlig maktbas som ett rumsrent parti i riksdagen. Och så småningom uppstår läge att klippa till i frågor som rör invandringspolitiken och då blir det inte längre suspekt att ställa upp på Sverigedemokaternas förslag. De har ju varit med och stoppat de förfärliga Fas 3-jobben och dessutom visat ett stort hjärta när det gäller de utförsäkringshotade. De har tvättat sig rena och kan utan större problem börja visa sitt rätta ansikt.
Man får inte vara blåögd och inte heller direkt dum. Självklart gläder sig Juholt och hans rödgröna gäng storligen åt stödet från Sverigedemokraterna. Men officiellt är Sverigedemokraterna fortfarande pestsmittade som inte får beröras.
Inom regeringen är krisen värst för Kristdemokraterna (Kd). Ett nyval skulle kunna bli en katastrof för detta tilltufsade parti. Och det blir nu högst intressant att se vilken strategi som Kd-ledningen väljer för att komma tillbaka till en bättre position.
Den nya Kd-profileringen kring barn/ungdomar har mycket stor potential och borde vara en utmärkt startpunkt för ett offensivt uppträdande. Men det förutsätter att Kd övegår till ett helt nytt förhållningssätt i samspelet med övriga regeringspartier. Det måste bli ett slut på följsamheten och den ständiga anpassningen. Övergång måste ske till en ny och tuff linje där Kd, vid behov, tar strid med Fredrik Reinfeldt och övriga i regeringen. Dessutom krävs att Kd tar ifrån Håkan Juholt ensamrätten till att bekämpa barnfattigdomen. Detta sistnämnda är Kd:s självklara fråga, sett till partiets kristna värderingar. Kampen mot barnfattigdomen bör bli en av Kd:s huvudfrågor och ett paradnummer inför rikdagsvalet 2014.
En strategi med bravur för barn och ungdomar - då kan Kd möta valet 2014 med tillförsikt. Ett Kd som uppträder som ett litet men starkt och självmedvetet parti. Men förutsättningen är att partiledare. ministrar och riksdagsledamöter förflyttar sig från Moderaternas baksäte till bilens förarplats och själva börjar hålla i ratten.
Dock är detta en rollförändring som inte blir smärtfri. Det är en betydande skillnad mellan att vara det egna partiets stridbara förändringsledare och att vara Moderaternas knähundar.
tisdag 31 maj 2011
Nu har kungen talat
Kungen har talat i en TT-intervju. Och så länge inget annat kan bevisas är det han säger självklart sanningen.
Och alla vi som trodde att det fanns en eld bakom all röken får skämmas.
Men om bevis ändå skulle grävas fram som omkullkastar kungens svar i intervjun, vad händer då? Jo, då kommer den hittillsvarande stormen kring kungens person att framstå som bara en mild susning.
Och alla vi som trodde att det fanns en eld bakom all röken får skämmas.
Men om bevis ändå skulle grävas fram som omkullkastar kungens svar i intervjun, vad händer då? Jo, då kommer den hittillsvarande stormen kring kungens person att framstå som bara en mild susning.
tisdag 24 maj 2011
Kungen jobbar i förtroendebranschen
Kungen ska självklart granskas rejält. Han är ju Sveriges statschef. Och då uppstår frågan om han sitter helt säkert på Sveriges absoluta toppjobb. Det tror inte jag att han gör. Om förtroendet körs i botten, då måste det vara slut. Den mildaste påföljden blir i så fall att kungen måste abdikera och lämna över jobbet till kronprinsessan Victoria. Och om det skulle inträffa tillhör inte jag de sörjande.
De allra flesta svenskar - också vi som ogillar monarkin - vill behålla nuvarande kungafamilj. För det är troligen lugnast så! Men det finns inget utrymme för vilka spektakel som helst kring den person som är kung och därmed Sveriges statschef.
Ibland hörs medlidsamma kommentarer om att kungarna har blivit födda in i och påtvingade sitt jobb. Men det är inte sant. Vi måste förutsätta att en person som är aktuell för denna toppbefattning också har förmåga att tänka igenom vad han vill med sitt liv. Det gällde kungen, då han fortfarande var ung. Och det gäller i dag för kronprinsessan Victoria eftersom vi nu också har kvinnlig tronföljd. Och jag tror inte alls att Victoria blir Sveries drottning därför att hon känner sig tvingad. Hon har uppenbar fallenhet för jobbet. Och högst sannolikt har hon, i motsats till fadern, insett vilka krav yrkesrollen ställer på att uppvisa stil också i den privata livsföringen.
Kungen har uppenbarligen trott att han kan dela upp sin tillvaro i en officiell och polerad del och en annan avdelning som som inte tål insyn och därför måste hållas hemlig. Men ingen har påstått att den hemliga delen handlar om något brottsligt utan kritiken gäller brist på vanligt omdöme.
Kungen kan inte ställas till svars för vad hans närmaste vänner gör. Men nog är det intressant att han har trivts så bra i gänget. Och vi är nog många som undrar vad detta kan vara för en samling gubbar i samhällets översta sociala skikt. Just nu beskådar svenska folket "Canossavandringen" för en person i denna vänkrets som har haft överläggningar med den undre världen.
Drottning Silvias initiativ att utreda sin fars eventuella nazistiska belastning är föredömligt. Hon inser det självklara - att när det har blivit unket och mörkt måste både luft och ljus släppas in. Och egentligen tror inte jag det är "kört" för kungen heller. Sannolikt kan förtroendet för honom återupprättas om han ödmjukt och offentligt tillstår och beklagar sina tidigare dumheter.
En ordentlig pudel från kungens sida skulle säkert räcka. Och han skulle snart bli lika folkkär igen!
Och då kan Victoria få vänta länge på sitt nya jobb.
De allra flesta svenskar - också vi som ogillar monarkin - vill behålla nuvarande kungafamilj. För det är troligen lugnast så! Men det finns inget utrymme för vilka spektakel som helst kring den person som är kung och därmed Sveriges statschef.
Ibland hörs medlidsamma kommentarer om att kungarna har blivit födda in i och påtvingade sitt jobb. Men det är inte sant. Vi måste förutsätta att en person som är aktuell för denna toppbefattning också har förmåga att tänka igenom vad han vill med sitt liv. Det gällde kungen, då han fortfarande var ung. Och det gäller i dag för kronprinsessan Victoria eftersom vi nu också har kvinnlig tronföljd. Och jag tror inte alls att Victoria blir Sveries drottning därför att hon känner sig tvingad. Hon har uppenbar fallenhet för jobbet. Och högst sannolikt har hon, i motsats till fadern, insett vilka krav yrkesrollen ställer på att uppvisa stil också i den privata livsföringen.
Kungen har uppenbarligen trott att han kan dela upp sin tillvaro i en officiell och polerad del och en annan avdelning som som inte tål insyn och därför måste hållas hemlig. Men ingen har påstått att den hemliga delen handlar om något brottsligt utan kritiken gäller brist på vanligt omdöme.
Kungen kan inte ställas till svars för vad hans närmaste vänner gör. Men nog är det intressant att han har trivts så bra i gänget. Och vi är nog många som undrar vad detta kan vara för en samling gubbar i samhällets översta sociala skikt. Just nu beskådar svenska folket "Canossavandringen" för en person i denna vänkrets som har haft överläggningar med den undre världen.
Drottning Silvias initiativ att utreda sin fars eventuella nazistiska belastning är föredömligt. Hon inser det självklara - att när det har blivit unket och mörkt måste både luft och ljus släppas in. Och egentligen tror inte jag det är "kört" för kungen heller. Sannolikt kan förtroendet för honom återupprättas om han ödmjukt och offentligt tillstår och beklagar sina tidigare dumheter.
En ordentlig pudel från kungens sida skulle säkert räcka. Och han skulle snart bli lika folkkär igen!
Och då kan Victoria få vänta länge på sitt nya jobb.
torsdag 19 maj 2011
När sjukvården utvecklas
Text-TV i Sveriges Television berättade i går, 18 maj, och under några timmar i dag om aborterade foster som fortsätter röra på sig. Men Socialstyrelsen är inte rådlös:
"Socialstyrelsen ska undersöka vilka medicinska metoder det finns som gör att aborterade foster inte rör sig efter att de aborterats.
Granskningen görs efter att Dagens Medicin berättat om att sjuksköterskor och barnnmorskor mått dåligt över att se foster som fortfarande levde efter vissa sena aborter.
En sjuksköterska som tidningen pratat med säger att hon i år haft två fall där fostren levde efter aborterna. På den kvinnoklinik där hon arbetar har tre personer slutat till följd av obehaget, säger sjuksköterskan till TT.
- Vi ska be ett vetenskapligt råd att titta på den här frågan, säger Anders Printz vid Socialstyrelsen.
På vissa kliniker i Sverige ges foster injektioner som medför att de inte visar några rörelser när de aborterats.
I vissa länder dödas foster med en injektion av kaliumklorid i hjärtat före abortering.
- Vi behöver titta på vilken praxis som skulle vara bäst för att genomföra det här på ett bra och säkert sätt, och så att personalen slipper uppleva starka obehag därför att foster visar tecken på rörelse, säger Anders Printz."
"Socialstyrelsen ska undersöka vilka medicinska metoder det finns som gör att aborterade foster inte rör sig efter att de aborterats.
Granskningen görs efter att Dagens Medicin berättat om att sjuksköterskor och barnnmorskor mått dåligt över att se foster som fortfarande levde efter vissa sena aborter.
En sjuksköterska som tidningen pratat med säger att hon i år haft två fall där fostren levde efter aborterna. På den kvinnoklinik där hon arbetar har tre personer slutat till följd av obehaget, säger sjuksköterskan till TT.
- Vi ska be ett vetenskapligt råd att titta på den här frågan, säger Anders Printz vid Socialstyrelsen.
På vissa kliniker i Sverige ges foster injektioner som medför att de inte visar några rörelser när de aborterats.
I vissa länder dödas foster med en injektion av kaliumklorid i hjärtat före abortering.
- Vi behöver titta på vilken praxis som skulle vara bäst för att genomföra det här på ett bra och säkert sätt, och så att personalen slipper uppleva starka obehag därför att foster visar tecken på rörelse, säger Anders Printz."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
