När barnen tilläts tänka med hjärtat

Jag gick i söndagsskola när jag var liten. Enligt nutida modernt tänkande ägnade vi oss varje söndag åt att kränka och diskriminera Afrikas svarta befolkning. I själva verket har Afrikas svarta befolkning aldrig behandlats med sådan respekt och kärlek som av barnen i detta lilla frikyrkokapell, 15 kilometer från Oskarshamn.

Varje söndag fick vi ge pengar till missionen - eller u-hjälp om vi så vill. Pengarna släpptes ner i en plåtlåda och ovanpå denna fanns en liten svart pojke som bockade och tackade. Men pojkens huvud styrdes inte av digitalteknik utan av hur hårt pengarna slog i plåtlådans botten. Det gjorde att pojken tackade alldeles väldigt för en stor 5-öring av koppar medan det blev långt mindre av tacksamhet när något av barnen gav en liten 10-öring av silver - eller kanske rent av en 25-öring.

Pengarna som vi gav till missionen i Afrika och andra delar av världen förvaltades med en ärlighet och kostnadseffektivitet som det statliga organet SIDA i dag bara kan föreställa sig i sina drömmar. Lågt betalda missionärer åkte ut och gjorde heroiska insatser med undervisning, sjukvård och kamp mot fattigdom. Ofta med stor risk för egen hälsa i det tropiska klimatet. Och när de blev gamla väntade en ålderdom i Sverige med dålig pension. Dessa missionärer var ofta kvinnor. Männen var mer upptagna med att vara pastorer hemma i Sverige och överlämnade ofta till kvinnorna att med sin mer robusta läggning åka till Afrika med dess tuffa arbetsvillkor. Men de kvinnliga missionärerna var smarta också. I Sverige fick de på teologiska grunder inte vara pastorer men det var en officiell hemlighet att de var utmärkta predikanter ute i tredje världen.

I söndagsskolan sjöng vi mycket. Och ibland sjöng vi om den lilla svarta Sara som hade det väldigt svårt men fick höra budskapet om Jesus från "den vite läraren". Sången om lilla svarta Sara är i dag ett förfärande exempel på rasdiskrimerande texter. Men då - när jag gick i söndagsskolan - var sången ett rörande uttryck för svenska barns kärlek och respekt inför människor på en annan kontinent som hade det mycket sämre än vi själva i den begynnande svenska välfärdsstaten.

I det lilla småländska frikyrkokapellet på 1940-talet tänkte vi nog ofta mer med hjärtat än med hjärnan. Och mycket var fel. Men ändå blev det rätt. På något märkligt sätt.

Och den som tror sig kunna läsa texten om lilla svara Sara utan att drabbas av ett intellektuellt sammanbrott kan här ta del av sångens innehåll.

Där uppe ingen död skall vara

1.
»Där uppe ingen död skall vara
Och inga tårar, ingen natt»,
Så sjöng den lilla svarta Sara,
Ett fattigt negerbarn, så glatt.

2.
»Där uppe ingen värk skall vara
Och inga smärtans rop som här.
Där får jag se Guds anlet’ klara
Och evigt bliva, där han är.»

3.
En gång, en enda gång allena,
Hon hört »den vite läraren»,
Hon hört om blodet, som kan rena,
Hon hört om Jesus, barnens vän.

4.
Hon hört ock om den nya staden,
Vars murar heta salighet.
Där vill ock hon stå med i raden
Och lova Gud i evighet.

5.
Nu ligger hon på smärtans läger,
En usel bädd av hö och strå.
Men ack, den klara blicken säger,
Att fröjd i hjärtat bor ändå.

6.
Fast utan någon vän vid sidan,
Fast bädden är så hård och kall,
Hon ligger där i glad förbidan
Av vad som ännu komma skall.

7.
Hon tänker på de dyra orden,
Hon hört en gång av läraren»
Hon tänker pa »den nya jorden»
Och på »den nya himmelen».

8.
»Där uppe ingen död skall vara»,
Hon sjunger — men alltmera matt,
»Och intet rop och ingen fara
Och ingen gråt och ingen natt.»

9.
Allt svagare ännu blir rösten;
»En gyllne stad» — »en gyllne stad»,
»Och ingen död» — Och med den trösten
Hon somnar slutligt in så glad.

10.
Nu lockar hon de toner klara
Ur harpan fram med fröjdfullt mod
Ty se, den lilla svarta Sara
Är vit och skär i Lammets blod.

Smarta Sverigedemokrater, stridbara förändringledare och Moderaternas knähundar

Mycket kan påstås om Sverigedemokraterna. Men dumma är de inte.

I riksdagen pågår nu systematiska angrepp på regeringen från oppositionen. Och det handlar rakt igenom om "snälla beslut" för sjuka och arbetslösa. Sådant som ser ut att gynna den lilla människan i samhället. Och de främlingsfientliga Sverigedemokraterna hakar på. För de är vanliga, hyggliga svenskar som nu ska bli politskt rumsrena.

Motbilden är de fyra elaka allianspartierna i regeringen. De sitter med Svarte Petter. Det innebär att Moderaterna får välförtjänt stryk för sin socialt okänsliga politik med rötter i det gamla Högerpartiet. Kristdemokraterna och Centerpartiet avtjänar straffet för att i minst fem år har suttit i Moderaternas knä. Men Folkpartiet har det lite bättre och kan glädja sig åt att länge ha fått styra och ställa på egen hand med Sveriges skolfrågor.

Sverigedemokraterna agerar mycket skickligt. De ligger troligen i sitt politiska program nära den rödgröna oppositionen när det gäller sjukförsäkringen och Fas 3-jobben. Men genom att spela med i de aktuella "snälla" besluten bygger de samtidigt upp en naturlig maktbas som ett rumsrent parti i riksdagen. Och så småningom uppstår läge att klippa till i frågor som rör invandringspolitiken och då blir det inte längre suspekt att ställa upp på Sverigedemokaternas förslag. De har ju varit med och stoppat de förfärliga Fas 3-jobben och dessutom visat ett stort hjärta när det gäller de utförsäkringshotade. De har tvättat sig rena och kan utan större problem börja visa sitt rätta ansikt.

Man får inte vara blåögd och inte heller direkt dum. Självklart gläder sig Juholt och hans rödgröna gäng storligen åt stödet från Sverigedemokraterna. Men officiellt är Sverigedemokraterna fortfarande pestsmittade som inte får beröras.

Inom regeringen är krisen värst för Kristdemokraterna (Kd). Ett nyval skulle kunna bli en katastrof för detta tilltufsade parti. Och det blir nu högst intressant att se vilken strategi som Kd-ledningen väljer för att komma tillbaka till en bättre position.

Den nya Kd-profileringen kring barn/ungdomar har mycket stor potential och borde vara en utmärkt startpunkt för ett offensivt uppträdande. Men det förutsätter att Kd övegår till ett helt nytt förhållningssätt i samspelet med övriga regeringspartier. Det måste bli ett slut på följsamheten och den ständiga anpassningen. Övergång måste ske till en ny och tuff linje där Kd, vid behov, tar strid med Fredrik Reinfeldt och övriga i regeringen. Dessutom krävs att Kd tar ifrån Håkan Juholt ensamrätten till att bekämpa barnfattigdomen. Detta sistnämnda är Kd:s självklara fråga, sett till partiets kristna värderingar. Kampen mot barnfattigdomen bör bli en av Kd:s huvudfrågor och ett paradnummer inför rikdagsvalet 2014.

En strategi med bravur för barn och ungdomar - då kan Kd möta valet 2014 med tillförsikt. Ett Kd som uppträder som ett litet men starkt och självmedvetet parti. Men förutsättningen är att partiledare. ministrar och riksdagsledamöter förflyttar sig från Moderaternas baksäte till bilens förarplats och själva börjar hålla i ratten.

Dock är detta en rollförändring som inte blir smärtfri. Det är en betydande skillnad mellan att vara det egna partiets stridbara förändringsledare och att vara Moderaternas knähundar.