fredag 10 juni 2011

Smarta Sverigedemokrater, stridbara förändringledare och Moderaternas knähundar

Mycket kan påstås om Sverigedemokraterna. Men dumma är de inte.

I riksdagen pågår nu systematiska angrepp på regeringen från oppositionen. Och det handlar rakt igenom om "snälla beslut" för sjuka och arbetslösa. Sådant som ser ut att gynna den lilla människan i samhället. Och de främlingsfientliga Sverigedemokraterna hakar på. För de är vanliga, hyggliga svenskar som nu ska bli politskt rumsrena.

Motbilden är de fyra elaka allianspartierna i regeringen. De sitter med Svarte Petter. Det innebär att Moderaterna får välförtjänt stryk för sin socialt okänsliga politik med rötter i det gamla Högerpartiet. Kristdemokraterna och Centerpartiet avtjänar straffet för att i minst fem år har suttit i Moderaternas knä. Men Folkpartiet har det lite bättre och kan glädja sig åt att länge ha fått styra och ställa på egen hand med Sveriges skolfrågor.

Sverigedemokraterna agerar mycket skickligt. De ligger troligen i sitt politiska program nära den rödgröna oppositionen när det gäller sjukförsäkringen och Fas 3-jobben. Men genom att spela med i de aktuella "snälla" besluten bygger de samtidigt upp en naturlig maktbas som ett rumsrent parti i riksdagen. Och så småningom uppstår läge att klippa till i frågor som rör invandringspolitiken och då blir det inte längre suspekt att ställa upp på Sverigedemokaternas förslag. De har ju varit med och stoppat de förfärliga Fas 3-jobben och dessutom visat ett stort hjärta när det gäller de utförsäkringshotade. De har tvättat sig rena och kan utan större problem börja visa sitt rätta ansikt.

Man får inte vara blåögd och inte heller direkt dum. Självklart gläder sig Juholt och hans rödgröna gäng storligen åt stödet från Sverigedemokraterna. Men officiellt är Sverigedemokraterna fortfarande pestsmittade som inte får beröras.

Inom regeringen är krisen värst för Kristdemokraterna (Kd). Ett nyval skulle kunna bli en katastrof för detta tilltufsade parti. Och det blir nu högst intressant att se vilken strategi som Kd-ledningen väljer för att komma tillbaka till en bättre position.

Den nya Kd-profileringen kring barn/ungdomar har mycket stor potential och borde vara en utmärkt startpunkt för ett offensivt uppträdande. Men det förutsätter att Kd övegår till ett helt nytt förhållningssätt i samspelet med övriga regeringspartier. Det måste bli ett slut på följsamheten och den ständiga anpassningen. Övergång måste ske till en ny och tuff linje där Kd, vid behov, tar strid med Fredrik Reinfeldt och övriga i regeringen. Dessutom krävs att Kd tar ifrån Håkan Juholt ensamrätten till att bekämpa barnfattigdomen. Detta sistnämnda är Kd:s självklara fråga, sett till partiets kristna värderingar. Kampen mot barnfattigdomen bör bli en av Kd:s huvudfrågor och ett paradnummer inför rikdagsvalet 2014.

En strategi med bravur för barn och ungdomar - då kan Kd möta valet 2014 med tillförsikt. Ett Kd som uppträder som ett litet men starkt och självmedvetet parti. Men förutsättningen är att partiledare. ministrar och riksdagsledamöter förflyttar sig från Moderaternas baksäte till bilens förarplats och själva börjar hålla i ratten.

Dock är detta en rollförändring som inte blir smärtfri. Det är en betydande skillnad mellan att vara det egna partiets stridbara förändringsledare och att vara Moderaternas knähundar.

5 kommentarer:

Ulf Stenlund sa...

Det märkliga med Kd är att man envetet håller fast vid att försöka lägga politiken utanför vad som kärnväljarna tycker. Trots att "Ja till livet" politikern kryssades in före mer liberala kandidater i omvalet i Göteborg tar man inte reson. Att mellanvalssiffrorna är låga är jag övertygad beror på att de moderata stödväljarna inte räknar sig som Kd-sympatisörer när inte riksdagsplatser står på spel. Strategiskt sett borde Kd rikta in sig på kärnväljarna. Jag misstänker att stödröstarna röstar på Kd även om min önskan skulle uppfyllas.

Per Hallström sa...

Ulf,
Jag tror din bedömning är rätt. Men inom Kd-ledningen tycks sedan lång tid tillbaka finnas en bortträngning av den verklighet som kärnväljarna utgör. En vägran att se denna "snäva" grupp som en framgångsfaktor. Kanske också ett ointresse för kärnväljarnas värdekonservativa idéer.

Stig Melin sa...

Hej grabbar!
Jag undrar om inte KDs "kärnväljare" redan gått till SD (1,8% ungefär).

Kvar blir då de som ser att KD måste ägna sig åt realpolitik, ca 4%. Då slutar KD på 5,8%. OK?

Ulf Stenlund sa...

Käre Stig
Din matte förbryllar.
Är det så här du menar?

4% realpolitiker
1,8% SD väljare
_________________
5,8% KD-väljare

Min alternativa uppställning

Mellanval

1% realpolitiker
2% kärnväljare
_________________
3% KD-väljare

Riksdagsval

1% realpolitiker
2% kärnväljare
2% stödröstare
_________________
5% KD-väljare

Per Hallström sa...

Stig,
Din analys är verkligen dyster! Om du skulle ha rätt i att Kd:s kärnväljare är nyblivna främlingsfientliga Sverigedemokrater, då finns det skäl att fundera över vad det är för ett suspekt parti som jag - och troligen även du - har röstat på i flera årtionden.