Jätten Glufsglufs i Rosenbad

Sedan länge har jag förstått att Kristdemokraterna (Kd) och Centern håller på att regera ihjäl sig, att de kan drabbas av kvävningsdöd i den moderata omfamningen. Men det kan vara värre än så! Om vi får tro Aftonbladets ledarsida 9 september vill Moderaterna undanröja regeringens småpartier, ett i taget. Och de lediga väljarna ska bidra till den kommande moderata storheten.

Aftonbladet hävdar i ledarartikeln att Göran Hägglund upplevde total förnedring vid den senaste presskonferensen tillsammans med Fredrik Reinfeldt som bland annat handlade om utebliven skattesänkning för pensionärerna. Sedan avslutas Aftonbladets framställning med följande konspiratoriska tankegångar:

"Partiet (Kd) ligger stadigt under riksdagsspärren och här kan man ana en illistig moderat plan. Kristdemokraterna är det minsta partiet i alliansregeringen och det som traditionellt ligger närmast Moderaterna.

Kristdemokraterna är helt enkelt det parti som lättast kan inkorporeras i den stora moderata familjen.

För Göran Hägglund verkar det mest kört, men bäva månde Annie Lööf . Det lär vara hon som står näst i tur."

Om Aftonbladet har rätt är Moderaterna inte en storebror i regeringen som vill rädda livet på mindre livskraftiga medlemmar i alliansfamiljen. Snarare en hungrig jätten Glufsglufs som vill bli större och aldrig får nog.

Och om Aftonbladet har rätt borde Kd och Centern snarast ta sitt pick och pack och lämna "vännerna" i Rosenbad.

Karismatisk reseledare som tagit fel väg

En felaktig självbild är alltid farligt - för alla. Också för politiska partier.

Centern är ett gammalt (halv)borgerligt nischparti med bönder, landsbygd och kärnkraftmotstånd som viktigaste beståndsdelar. Maud Olofsson försökte göra partiet till någonting annat, något stort och allmänt intressant. Också för folk i storstäderna. Hennes misslyckande var totalt!

Under Annie Lööfs ledning blir det repris på Centerns och Maud Olofssons försök att expandera till höger i politikens mittfält. Och nu ska det ske med en ung, karismatisk ledare som av helt naturliga skäl saknar all bredare erfarenhet. Kanske Sveriges genom tiderna yngsta partiledare. Och självklart blir det - inledningsvis - en viss "Annie-effekt".

Men Annie Lööfs uppdrag är att också långsiktigt rädda Centern kvar i riksdagen och frågan har redan ställts om hon har fått ett omöjligt uppdrag - ett mission impossible som någon uttryckte det. Svaret måste bli ja. Långsiktigt kan hon knappast lyckas.

I valet 2010 var 40 procent av Centerns väljare bönder! Centern är i huvudsak ett gammalt landsbygdsparti. Där ute på vischan har partiet sina rötter, sin identitet och sin största väljarbas. Inte i Stockholm, Göteborg och Malmö där Centern är en främmande fågel. Och där värdegemenskapen med bönderna på den svenska landsbygden sannolikt är obefintlig.

Ändå hoppas Centern att under Annie Lööfs charmiga befäl först av allt kunna rädda partiet kvar i riksdagen. Och sedan uppnå höga väljarsiffror. 20 procent, har hon själv sagt! Men vi vet redan att den resan politiskt kommer att gå åt fel håll - om än under ett karismatiskt ledarskap.

Annie Lööf har tagit fel på vägen! Hon fortsätter och förstärker Maud Olofssons politik - till höger om Moderaterna. Lööf förespråkar platt skatt, skrotning av Systembolagets monopol och att turordningen vid uppsägningar ska upphävas. Alltihop politik av gammalt högermärke. Utan social hänsyn eller medmänsklighet.

Centern får med Annie Lööf en ännu starkare dos av den medicin som redan har gett katastrofala biverkningar.

Så småningom - och troligen snart - blir det dags för Kristdemokraterna att välja en ny partiledare. Och frågan är intressant, om Kristdemokraterna ska få en alldeles egen "Annie Lööf" som vill göra om Göran Hägglunds misstag att söka nya Kd-väljare där de inte finns. Eller om det blir en partiledare som vet var partiet har sina rötter. Och som kan göra partiet starkt och inflytelserikt - om än inte så stort.

Att jag hoppas på det sistnämnda har alla som läser detta troligen redan förstått.