tisdag 12 april 2011

När likgiltigheten blir brutal

Jag gillar talesättet "kallt huvud och varmt hjärta". Men när den nuvarande sjukförsäkringen beslutades måste det hos ansvariga politiker ha varit kallt på båda ställena.

Det finns ett mycket oroande principiellt fel i sjukförsäkringen, nämligen att deadline för ohälsa kan fastställas med en administrativ gräns, i detta fall 2,5 år. Ett gott samhälle kan inte ge ett så fyrkantigt budskap till svårt sjuka människoor.

Självklart ska bara allvarligt sjuka få finnas länge i ett försäkringssystem. Men det problemet ska lösas med kvalificerade medicinska bedömningar allt efter som tiden går. Kanske både två och tre läkare måste stödja en mycket lång sjukskrivning.

Åtskilliga människor har drabbats av plågsam utförsäkring men detta är kanske inte det allra värsta problemet. Om Socialdemokraterna hade vunnit valet 2006 hade också de tvingats göra impopulära förändringar i sjukförsäkringen och andra bidragssystem. Också då hade olyckliga utförsäkringar inträffat. Tragiken med nuvarande sjukförsäkring ligger troligen främst på ett annat plan, nämligen att förändringarna 2006 och framåt genomfördes av den borgeliga regeringen med kyla och likgiltighet. Att Reinfelldt, Hägglund och övriga i regeringen inte vaknade förrän 2010 under valrörelsens slutskede när det länge hade varit uppenbart att svårt sjuka skulle drabbas orimligt hårt. Då - om inte förr - måste dessa sjuka människor ha känt sig övergivna av samhällets makthavare.

De förändringar i sjukförsäkringen som nu ändå planeras av regeringen undanröjer inte det grundläggande systemfelet att sjuka människor vid en politiskt fastställd tidsgräns - 2,5 år - ska gå till Arbetsförmedlingen och söka jobb. Detta systemfel tyder antingen på politisk likgiltighet eller brist på omdöme. Och om jag tvingas välja föredrar jag nog det sistnämnda.

För mig handlar det inte om att vi ska ha en flummig sjukförsäkring. Mycket tydliga restriktioner måste finnas av det enkla skälet att lättåtkomliga bidrag alltid leder till missbruk. Men restriktionerna i sjukfösäkringen ska tillämpas av läkare med rätt kompetens. Inte av politiker som tror att folkhälsan förbättras om en generell gräns för tillfrisknande sätts vid 2,5 år/30 månader.

Det bör slutligen nämnas att gränsen 2,5 år/30 månader i sjukförsäkringen också är lite tragikomisk eftersom den bäddar för just missbruk. Om jag vore lite halvsjuk och ville fuska, då skulle jag givetvis se till att "bli frisk" först när jag hade fått ut mina 30 månader.....

Sammantaget blir en administrativ gräns för sjukförsäkringen både hjärtlös och huvudlös.

Inga kommentarer: