Samhället måste göra något för vargens missförstådda vänner som huvudsakligen är bosatta i Stockholm och andra stora städer. Dessa människor tvingas bo helt skilda från sina vänner i skogen. Och, värst av allt, de måste stå ut med en massa ovederhäftiga beskyllningar mot vargen från fårägare, renägare, hundägare och andra gnällspikar i de nordliga glesbygderna som bor i vargens omedelbara närhet och inte begriper det självklara att antalet vargar i Sverige är på tok för litet.
Men nu finns det hopp om bättre tider. För ett par dagar sedan bet vargar i Norrtäljetrakten ihjäl en hund och det betyder att dessa ädla rovdjur allt mer närmar sig Stockholm. När de kommer i närheten av storstadens förorter kommer givetvis en och annan vovve att få släppa till livet. Men vargens vänner är begåvade människor som förstår att en hund av ädel ras i Täby eller Danderyd smakar minst lika bra till frukost för vargen som en byracka i norra Värmlands glesbygder.
Men, som sagt, något måste ändå göras för vargens vänner ute i landet. Varför inte inrätta speciella semesterbyar mitt i ett antal vargrevir där storstadens barnfamiljer kan tillbringa några avkopplande semesterveckor varje sommar. Självklart måste de då ha med sig minst en hund eftersom vargarna i reviret knappast skulle acceptera att vännerna från storstaden kom dit alldeles tomhänta.
Alla skulle tjäna på det här arrangemanget. De nuvarande hårda motsättningarna i vargfrågan skulle snart bli bara ett minne. Fårägare och renägare i de svenska, nordliga glesbygderna skulle av dessa besökare från storstaden få illustrativa exempel på hur en harmonisk samexistens med vargar kan genomföras. Och besökarna från Stockholm och andra storstäder skulle få erfara att det ändå gör lite ont när familjens älskade hund blir uppäten av hungria vargar mitt framför näsan på matte, husse och barnen.
3 kommentarer:
Ett mycket bra förslag Per. Kanske vore det idé att skapa en semesterby enbart avsedd för riksdagsmän/kvinnor med familj och hund med obligatorisk vistelse en vecka varje vinter.
Vargar och vindkraftverk är jättebra bara de inte finns nära mig är ju den populistiska tongången. Om vi ska ha en genetisk livskraftig vargstam får vi allt vackert hålla våra jyckar kopplade. Detta är ju också redan påbjudet
Christer och Ulf,
För mig är vargromantiken helt enkelt lite löjlig eftersom jag är övertygad om att kärleken till vargen är direkt relaterad till avståndet. Om vargar börjar stryka omkring utanför/i norra Stockholms läns tätorter blir det ingen pardon. Det blir krav på avskjutning direkt. Djupare än så sitter inte vargromantiken.
Skicka en kommentar