Svenska Alliansmissionen driver Bödagården på Öland och Gullbrannagården utanför Halmstad. Samma ägare och, så långt jag förstår, samma koncept. Båda dessa fritidsanläggningar är av hög klass och med åtföljande höga priser.
Jag och min familj har ett antal somrar varit på både Bödagården och Gullbrannagården. Under dessa sommarvistelser har vi upplevt likheterna men också en del olikheter. Och detta sistnämnda förstärks om man har Vänliga Västerås som bakgrundsmusik.
Det är en gammal sanning att ledningen på en arbetsplats anger tonen – attityder, förhållningssätt och graden av vänlighet. Detta gäller med säkerhet också Bödagården och Gullbrannagården.
Och här kommer några exempel på upplevelser:
Förra sommaren åkte vår dotter i förväg till Gullbrannagården och drabbades direkt vid ankomsten av ett mycket besvärligt ryggskott. En i högsta grad svårhanterlig situation med ansvar för tre barn, fulla av energi. Gullbrannagårdens personal visade då en medkänsla och hjälpsamhet mot familjen som var långt mer än vi kunde begära. Och när min fru och jag anlände fick vi en campingplats med perfekt läge för att kunna vara till fortsatt hjälp. Allt blev bra därför att Gullbrannagården bjöd på både vänlighet och hjälpsamhet.
I går kom vi till Bödagården och fick i receptionen veta att en adapter krävs för att kunna använda eluttaget på campingen. Och jag har en adapter som tyvärr inte fanns med på resan! På väg till Öland övernattade vi hos Caravan Club i Timmernabben. Där fick jag låna en adapter – gratis. Men på Bödagården fick jag inte låna någonting. Inte ens mot betalning. Jag blev tvungen att köpa en ny adapter för 200 kronor. För mig är detta inte så väldigt mycket pengar men det finns familjer med små ekonomiska resurser där 200 kronor gräver djupt i en semesterkassa som redan är för liten. Bödagårdens sätt att hantera denna lilla adapterfråga är både onödigt och osympatiskt.
Vid ankomsten i går fick jag ett parkeringsbevis som måste sitta i bilen också när den är parkerad vid husvagnen. Vilket inte jag hade observerat och för övrigt inte heller kan begripa! I dag satt en ilsket röd lapp med svart text på bilens vindruta: Parkeringstillstånd saknas. Kontakta omedelbart receptionen. Både form och innehåll på budskapet gav associationer till fara för mänskligt liv. Jag gick till receptionen och fick den oförargliga informationen att parkeringstillståndet ska finnas i bilen också när man är ”hemma”. Det kändes skönt eftersom det hårda tonläget närmast gav intryck av att jag skulle få en parkeringsbot på 500 kronor.
Torpkonferensen under midsommarveckan har en mycket stor men primitiv campinganlägning. Vid ankomsten till denna för övrigt mindre proffsiga campingplats följer en campingvärd med och ger anvisningar för husvagnens uppställning. Samma hjälp har vi fått på Caravan Club i Timmernabben och på Gullbrannagården. Här på Bödagården har jag i varje fall inte än sett någon antydan till sådana insatser. Vilket skapar en del problem om man kommer till en nästan helt avfolkad del av campingen med uppgift att börja bygga upp en ny rad av husvagnar.
Jag tror att ledningen för Bödagården borde tillbringa en semestervecka i Vänliga Västerås. Om de inte läser det som jag här har skrivit kan de få tipset genom att titta i bakrutan på min bil.
Jag och min familj har ett antal somrar varit på både Bödagården och Gullbrannagården. Under dessa sommarvistelser har vi upplevt likheterna men också en del olikheter. Och detta sistnämnda förstärks om man har Vänliga Västerås som bakgrundsmusik.
Det är en gammal sanning att ledningen på en arbetsplats anger tonen – attityder, förhållningssätt och graden av vänlighet. Detta gäller med säkerhet också Bödagården och Gullbrannagården.
Och här kommer några exempel på upplevelser:
Förra sommaren åkte vår dotter i förväg till Gullbrannagården och drabbades direkt vid ankomsten av ett mycket besvärligt ryggskott. En i högsta grad svårhanterlig situation med ansvar för tre barn, fulla av energi. Gullbrannagårdens personal visade då en medkänsla och hjälpsamhet mot familjen som var långt mer än vi kunde begära. Och när min fru och jag anlände fick vi en campingplats med perfekt läge för att kunna vara till fortsatt hjälp. Allt blev bra därför att Gullbrannagården bjöd på både vänlighet och hjälpsamhet.
I går kom vi till Bödagården och fick i receptionen veta att en adapter krävs för att kunna använda eluttaget på campingen. Och jag har en adapter som tyvärr inte fanns med på resan! På väg till Öland övernattade vi hos Caravan Club i Timmernabben. Där fick jag låna en adapter – gratis. Men på Bödagården fick jag inte låna någonting. Inte ens mot betalning. Jag blev tvungen att köpa en ny adapter för 200 kronor. För mig är detta inte så väldigt mycket pengar men det finns familjer med små ekonomiska resurser där 200 kronor gräver djupt i en semesterkassa som redan är för liten. Bödagårdens sätt att hantera denna lilla adapterfråga är både onödigt och osympatiskt.
Vid ankomsten i går fick jag ett parkeringsbevis som måste sitta i bilen också när den är parkerad vid husvagnen. Vilket inte jag hade observerat och för övrigt inte heller kan begripa! I dag satt en ilsket röd lapp med svart text på bilens vindruta: Parkeringstillstånd saknas. Kontakta omedelbart receptionen. Både form och innehåll på budskapet gav associationer till fara för mänskligt liv. Jag gick till receptionen och fick den oförargliga informationen att parkeringstillståndet ska finnas i bilen också när man är ”hemma”. Det kändes skönt eftersom det hårda tonläget närmast gav intryck av att jag skulle få en parkeringsbot på 500 kronor.
Torpkonferensen under midsommarveckan har en mycket stor men primitiv campinganlägning. Vid ankomsten till denna för övrigt mindre proffsiga campingplats följer en campingvärd med och ger anvisningar för husvagnens uppställning. Samma hjälp har vi fått på Caravan Club i Timmernabben och på Gullbrannagården. Här på Bödagården har jag i varje fall inte än sett någon antydan till sådana insatser. Vilket skapar en del problem om man kommer till en nästan helt avfolkad del av campingen med uppgift att börja bygga upp en ny rad av husvagnar.
Jag tror att ledningen för Bödagården borde tillbringa en semestervecka i Vänliga Västerås. Om de inte läser det som jag här har skrivit kan de få tipset genom att titta i bakrutan på min bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar