Är Juholt klokare än Hägglund?

Socialdemokraterna (s) och Kristdemokraterna (Kd) var efter valet i höstas två tilltufsade partier. Hos (s) har Mona Sahlin efterträtts av Håkan Juholt. Kd-ledaren Göran Hägglund tänker sitta kvar.

Under Mona Sahlins tid började kärnväljarna inom (s) att röra på sig och många har gått till det nya "arbetarpartiet" Moderaterna. Nu är det nästan övertydligt att Håkan Juholt först av allt vill återföra dessa landsflyktiga (s)-väljare till hemlandet och fadershuset. Han spelar i sina budskap på gamla kända socialdemokratiska strängar och opinionsmätningarna tyder på att han kan lyckas. Gamla sossar känner igen tonerna från partiets fornstora dagar.

Göran Hägglunds strategi är den rakt motsatta. Han gör allt för att dölja partiets värdekonservativa och kristna rötter med ursprung i svensk frikyrklighet. Han skrämmer i väg de gamla trogna väljarna och vill bredda (Kd) till något mer allmänpolitiskt. Något som inte kan uppfattas som "religiöst".

Med största sannolikhet har s-ledaren Juholt politiska utspel i rockärmen som blir svåra att smälta för gamla socialdemokrater. Men detta plockar Juholt inte fram nu för han är både smart och taktisk. Först av allt ska det gamla (grå)sossegänget få tillbaka hemkänslan och tryggheten i sitt parti.

Göran Hägglund och hans mest förtrogna inom (Kd) är av allt att döma likgiltiga för partiets förankring i svensk kristenhet och värdekonservativa synsätt. Och inte nog med detta. De tycks se den sidan av (Kd) som ett direkt hinder för en omorientering av partiets politik. Ett talande exempel är när Göran Hägglund offentligt "avrättade" den populäre men värdekonservative Lennart Sacrédeus när denne först hade spolats som kandidat till EU-parlamentet.

Det tycks finnas två huvudspår i bedömningen av Kd:s möjligheter att överleva som riksdagsparti: 1) Den dröm som Göran Hägglund & Co har om en breddning av partiet för att vinna vanliga väljare i det politiska mittfältet, 2) Att gå tillbaka till Kd:s rötter och och vinna tillbaka framför allt de frikyrkliga kärnväljarna. Och att samtidigt till partiet locka vanliga svenskar som attraheras av konservatism i värdefrågor i kombination med social omtanke om de svagaste i samhället.

Hägglunds breddningsstrategi som inkluderar ignorans av partiets frikyrkliga och värdekonservativa tradition kan inte lyckas. Det finns i samhället inga förväntningar att Kd ska prioritera frågor om fastighetsskatt, avreglering av apoteken, ökning av homosexuellas rättigheter o s v. Kd:s stora möjlighet är att släppa fram partiets grundläggande idéer. Och - framför allt - att våga slåss för den inriktningen inom alliansregeringen.

Och det måste nog sägas att en återgång till denna traditionellt kristdemokratiska inriktning är svår att föreställa sig med Göran Hägglund som kapten på (Kd)-skutan.

Håkan Juholt lockar alltså tillbaka det gamla trogna (s)-gänget men sedan kommer med säkerhet en politisk nyorientering som kan bli påfrestande för traditionella socialdemokrater. Hägglund upplägg är att effektivt skrämma i väg Kd:s kärnväljare eftersom de är ointressanta alternativt ett direkt hinder för den utveckling Hägglund och hans närmast förtrogna vill se.

Jag har alltid röstat på (Kd) och så blir det nog i fortsättningen också. Men jag tycker att Håkan Juholt på ett långt skickligare sätt än Göran Hägglund tar hand om ett illa sargat parti.

Och bedömningen måste bli - i varje fall just nu - att Juholt är klokare än Hägglund.