torsdag 7 oktober 2010

Som man bäddar får man ligga

Alliansregeringen vann med knapp nöd valet och fick de främlingsfientliga Sverigedemokraterna på halsen som vågmästare i riksdagen. Det här läget är besvärligt men framför allt pinsamt för den svenska demokratin. För alliansregeringen är problemet dock självförvållat genom den oskickliga hanteringen av sjukförsäkringen. Regeringens partiledare bad om stryk i denna känsliga fråga och de fick efter valet det parlamentariska läge de förtjänar.

Bäst hade varit om ett moraliskt tänkande - omsorg om utsatta människor - hade drivit fram en medmänsklig hantering av sjukförsäkringen under åren 2006 - 2010. Men alliansregeringen saknade uppenbarligen helt en sådan positiv drivkraft. Och inte heller fanns inom regeringen lite vanlig självbevarelsedrift. Och då blev det fritt fram för de rödgröna att utnyttja sjukförsäkringen som valpropaganda. Allianspartierna tappade röster i valet och olyckan med Sverigedemokraterna blev oundviklig.

Det var känt redan efter valet 2006 att sjukförsäkring och a-kassa skulle förändras. Att dessa frågor kunde bli politisk dynamit var en självklarhet. Och när besluten om förändringarna i sjukförsäkringen formellt togs 2008 stod det klart, att utförsäkringarna av långtidssjukskrivna skulle starta "lagom" till 2010 års valrörelse. Redan i slutet av 2009 var debatten om sjukförsäkringen hätsk. Självklart borde alliansregeringen då ha hört hört varningsklockorna ringa inför valrörelsen nästkommande år. Men lyhördheten var nästan obefintlig. Regeringen bjöd på ett politiskt självmål. Enligt en tidningsuppgift lämnade drygt 300 000 väljare regeringspartierna under den perioden.

Under hela valåret 2010 fortsatte den mediala rapporteringen om stora brister i den nya sjukförsäkringen, då enskilda individer kom i kläm på ett förödmjukande sätt. Alliansregeringen kände väl till detta, men gjorde ingenting.

I valrörelsens slutskede var den röd-gröna oppositionen hårt pressad av dåliga opinionssiffror och gick då till offensiv i sjukförsäkringsfrågan. Den stora uppmärksamheten kring utförsäkringen av svårt sjuka Annica Holmquist gav de rödgröna draghjälp men kom mycket olägligt för alliansregeringen. Statsråden får inte får uttala sig i enskilda förvaltningsärenden, och det skapade svårigheter för regeringen. Men värst av allt var att stora grupper väljare plötsligt förstod att sjukförsäkringsfrågan hade hanterats på ett oförsvarligt sätt.

Alliansen var i valet mycket nära att få egen majoritet. Och inget tvivel kan finnas om att debatten om sjukförsäkringen i valrörelsens slutskede ledde till ett väljarflöde från alliansen till de röd-gröna. Och detta räckte för att alliansregeringens partier skulle hamna i minoritet och vad värre var – bana väg för Sverigedemokraterna som vågmästare i Sveriges riksdag.

Det var sjukförsäkringsfrågan som sänkte alliansen i valet 2010 och skapade dagens komplicerade parlamentariska situation. Alliansregeringen har det nu jobbigt men har själv ställt till problemet.

Som man bäddar får man ligga!

Inga kommentarer: