Vår inbillade objektivitet

Det här med objektivitet är allmänt sett inte lätt. Och om kärlek, hat eller personliga intressen finns med i bilden blir objektiviteten omöjlig. En historieforskare jag lyssnade till för rätt länge sedan beskrev problemet så här: "Det är inte alls svårt att vara objektiv. Bara det inte handlar om min gamla mamma".

Vi människor har en naiv tro på att vi alltid är sakliga och objektiva medan det vi säger och skriver i själva verket ofta handlar om att försvara positioner som vi för länge sedan intagit - och som vi aldrig tänker överge.

Det här gäller i högsta grad också mig. Jag är förtjust i ett analytiskt tänkande. Men jag måste se upp! Ofta använder jag analyserande argument som verktyg för att försvara något som sitter väldigt djupt inom mig och som jag inte ett ögonblick är beredd att ompröva. Hur än andra argumenterar!

Ett par exempel:

Jag är uttalad motståndare till en liberal alkoholpolitik och ser den närmast som en förbrytelse mot de svagaste i samhället - främst barn i missbrukarmiljöer. Och jag ser måttlighetsbrukarna som de verkliga bovarna eftersom de bestämmer hur tillgänglig alkoholen ska vara. Och så kommer ibland argumenten om att alkohol i måttliga mängder kan försvaras med att det är bra för hälsan - kanske också bra för den sociala samvaron. För mig är detta nonsens. Jag har bestämt mig i alkoholfrågan och vet att alla som argumenterar mot mig har fel - oavsett vad de säger.

På en stor kristen blogg har en debatt rasat om Israel och Mellanöstern. Och argumenten har flödat. Men debattdeltagarna har i de flesta fall redan på förhand haft sin position fastlagd - för eller emot Israel. Och det ställningstagandet styr sedan vilka argument de väljer att presentera i debatten. Självklart är de inte objektiva!

Själv ger jag regelbundet pengar för att bekosta judars hemflyttning till Israel. Jag är alltså en uttalad vän till judarna och till staten Israel. Vem skulle kunna tro att jag då är objektiv i frågor som rör bosättningar på Västbanken eller muren som Israel har byggt upp. Israel finns i mitt hjärta. Och då biter inga argument.

Och så här rullar det vidare. Inom två politiska partier - Socialdemokraterna och Kristdemokraterna - är det just nu Hela Havet Stormar. Och det talas om framtidsanalyser! Men ingen ska tro att de här interna partikrigen handlar om att visa upp objektiva analyser för att styra rätt mot framtiden. Det handlar i allt väsentligt om att olika falanger inom partierna argumenterar för att få utrymme för politiska övertygelser som sitter så djupt att inga analyser eller argument har någon egentlig effekt.

Visst ska vi så långt det är möjligt eftersträva att vara sakliga och förutsättningslösa. Vi ska försöka argumentera utan färgade glasögon eller skygglappar. Men vi ska låta bli att låtsas en objektivitet som vi inte alls kan prestera.

En apa eller en hund kan aldrig ha en personlig övertygelse. Det är ett privilegium för oss människor - en dynamisk dimension av livet. Och det är spännande. Men framför allt ett stort ansvar.