Inget land i världen diskuteras med så starka känslor som Israel. Också inom kyrkorna går uppfattningarna isär. Och det rejält! Många med kristen bekännelse tror att staten Israel är ett tecken på att Bibelns profetior uppfylls och att Jesus snart kommer tillbaka. Andra i kyrkorna har lika stark övertygelse om att den moderna staten Israel inte har ett dugg med Bibeln att göra. För dessa är Israel bara ett land, vilket som helst, som skapades för att lösa "judefrågan" efter Hitlers och nazisternas framfart.
Dessa två synsätt är oförenliga och debatter mellan de två lägren tycks vara meningslösa.
En viktig utgångspunkt för min syn på staten Israel är förföljelsen mot judar - antisemitismen - som har pågått i alla tider. Långt innan Hitler gjorde sitt utrotningsförsök som kostade 6 miljoner judar livet. Nu ökar antisemitismen igen både i Sverige och övriga Europa. Fiendeskapen mot judarna är ett av mänsklighetens märkligaste fenomen. Något genuint ont! Precis som om den var naturgiven - vilket den naturligtvis inte är!
Antisemitismen upphör aldrig. Knappast något är så förutsägbart. Men efter 1948 då staten Israel utropades har judarna någonstans att ta vägen. Detta borde, tycker jag, alla kunna uppfatta som positivt eftersom det egentligen inte har så mycket med politisk uppfattning eller teologi att göra. Det är bara lösningen på ett praktiskt/tragiskt problem som världens makthavare inte kan bemästra. Och detta är ett rimligt skäl, tycker jag, att måna om den judiska staten - en stat som tyvärr också måste vara militärt stark eftersom den ständigt utsätts för starka hot.
En judisk man sa så här till mig för en del år sedan: "Jag är inte religiös men om något händer då är Israel livförsäkringen". Med säkerhet finns den tanken hos mängder av världens judar.
Och ett rimligt antagande är att Hitlers “framgångar” med judeutrotningen hade blivit mer begränsade om judarna hade haft ett land att fly till.
Det finns naiva debattörer som tror att antisemitismen i dag kan kvävas i sin linda. Att den kan stoppas vid sin källa i respektive land och att ingen flyktväg för judarna behövs. Och det leder till en enkel fråga: Vem skulle ha tryckt på stoppknappen för judeförföljelserna i Nazityskland?
Det finns fanatiker som vill kasta Israel i havet. Mot dessa hjälper givetvis ingen argumentation. Det jag skriver riktas till människor med fötterna i den demokratiska myllan. Israel är en möjlighet för världens judar att någonstans känna sig trygga och ett ställe att fly till nästa gång de drabbas av storskalig förföljelse.
Och med den utgångspunkten bör också också staten Israel med sina politiker granskas rejält och utsättas för kritik när så är motiverat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En märklig detalj, apropå kristnas olika syn på Israel, är det starka engangement för kristna palestiner som kommer i dagen. Detta är förstås lovvärt men det underliga är att detta engagement riktar sin udd mot staten Israel! Israel fördöms högt och lågt och man kräver att Israel i princip omedelbart lämnar Östra Jerusalem och Västbanken. Helst verkar man vilja ha arabisk överhöghet även över nuvarande Israel med rätt för 1948-års arabiska flyktingar att återvända.
Med tanke på de fasor Iraks kristna utstår liksom problemen för kristna i hela den muslimska världen kan man undra om engagemanget inte borde fokuseras där det uppenbarligen bättre behövs.
Det är inte utan att man undrar om inte den islamska dogmen om att det land som erövrats i Islams namn ska förbli islamskt. Onekligen erövrades Jerusalem av Omar 638 och därmed är saken klar enligt muslimerna men varför ska vi kristna kämpa med en sån tokig doktrin.
Nu tror jag inte vi behöver vara oroliga. Gud tar hand om sitt egendomsfolk och förstås också våra medbröder i Det Heliga Landet.
Ulf Stenlund,
Jag kan bara instämma i det du säger om om den uppenbara inkonsekvensen vad gäller engagemang för kristna i arabländena. Alla fel som Israel gör blir av någon märklig anleding alltid större än motsvarande eller större fel som görs av andra länder.
Jag läste detta på Stefan Sturessons blog, Förmodligen har ni också läst det.
”Hamas motsätter sig varje form av fredlig lösning på konflikten och varje form av förhandling eller internationell konferens om Palestina. Suveräniteten över landet är av religiös natur och om man förhandlar om den, innebär det att man i realiteten lämnar ifrån sig en del av denna heliga suveränitet till de ogudaktiga.”
”Muslimerna har en plikt, en order från profeten, att bekämpa judarna och döda dem, varhelst de kan finna dem”.
Eftersom uppdraget kommer från Profeten finns inget förhandlingsutrymme. Det är denna kompromisslösa, judehatande Jihad-rörelse som idag söker Israels utplåning. Och det enda världen tycker sig kunna göra är att pressa Israel till mer eftergifter. Vi behöver ledare i väst som talar klartext om den militanta islamismen, som egentligen är ett hot inte bara mot Israel, utan mot hela den fria världen.
Stig Melin,
Det du beskriver är ett fullständigt låst läge.På Stefan Swärds blogg har en väldig debatt pågått om Israel och Mellanöstern och Swärd hävdade i sin inledande artikel att han absolut tror en fred är möjlig i regionen. Men när han kommer in på hur-frågan handlar det, tycker jag, om rent önsketänkande. Och han tycks helt bortse från de grundläggande religiösa problem som du, Stig, beskriver. Om man till detta lägger också båda parters intresse i Jerusalem blir fredsfrågan ännu svårare.
Skicka en kommentar