Samhällets - och kyrkans - generationsfråga

Kommunalrådet Stig Henriksson i Fagersta berättar i en av sina VLT-krönikor om när han skulle hålla ett tal för kommunens pensionärer. När Henriksson stod där framför samlingen av äldre människor drabbades han av den förfärliga insikten att pensionärerna inte alls är en konstant grupp i Fagerstas befolkning utan ett kollektiv i ständig förändring dit han själv är på väg.

Henrikssons upplevelse ger anledning till många reflektioner.

Allihop befinner vi oss på samma livsresa och alla som inte dör i förtid blir gamla. Så enkelt är det. Och så svårt.

Generationsmotsättningar uppstår alltid men är troligen lättare att hantera ute i samhället än internt i kyrkorna. Samhällets allmänna rösträtt gör att frågan till stor del blir självreglerande.

Regeringen har försökt köra över pensionärerna i skattefrågan. Med rätt eller orätt skulle pensionärerna betala mycket högre skatt än människor som jobbar. Men pensionärerna är många. Och så råkar de ha rösträtt. Då måste Fredrik Reinfeldt & Co anpassa sig - i varje fall så mycket att de inte blir bortröstade i nästa val av den stora grupp som har passerat 65-årsgränsen.

I kyrkorna råder - på gott och ont - en snällhetens och lojalitetens kultur. Äldre människor anpassar sig lätt och speciellt när syftet med förändringar gäller viktiga mål som är lätta att förstå. Till exempel att göra det kristna budskapet attraktivt för unga människor. Men ibland utnyttjas snällhetens kultur så att anpassning förväntas också när syftet är obegripligt.

För något år sedan läste jag ett tidningsreportage om en frikyrkoförsamling långt bort från Västerås. De hade bestämt sig för att göra allt de kunde för att nå unga människor som inte gick i kyrkan. Men metoderna som enligt reportaget användes var i långa stycken tanklösa och behandlingen av äldre människor i kyrkan blev närmast brutal. Som exempel kan nämnas att en skål med öronproppar fanns i gudstjänsterna för folk som inte klarade ljudnivån i den ungdomliga musiken.

Så tokigt kan det bli även när syftet är gott.

Generationsmotsättningar går inte att undvika. Ute i samhället är anpassningen mellan generationerna inte baserad på hänsyn och kärlek utan kan närmast uttryckas i makttermer. I första hand den makt vi har på valdagen vart fjärde år. I kyrkorna är generationsfrågan av ett mjukare och skörare slag. Oftast blir det en smidig anpassning till viktiga mål. Men ibland blir det fel behandling av äldre människor som alltid vill vara snälla.

Kommunalrådet Stig Henriksson tillhör så långt jag vet ingen kyrka men han lärde sig förstå att alla människor, oavsett ålder, befinner sig på samma resa. Den insikten tillsammans med kristen kärlek borde räcka i kyrkorna för att undvika de värsta fallgroparna i generationsfrågan.