En modern form av slavarbete?

Jag ifrågasätter om alla dessa som förfasar sig över jobben i Fas 3 har tänkt igenom hur komplex frågan är.

Vi lever i en marknadsekonomi där prissättningen på arbetskraft regleras med kollektivavtal. Det betyder att ett lägsta pris är satt på det arbete som ska utföras. Och när svenska arbetsgivare inte kan eller vill betala så mycket till alla som vill arbeta, då blir ett antal människor över.

Hela frågan handlar om vad samhället i en marknadsekonomi ska göra när inte all arbetskraft efterfrågas till det fastställda priset.

Det här kan låta som ett cyniskt resonmang. Men det är tydligt och tyvärr ganska korrekt.

Den självklara möjligheten för att lösa problemet är att genom utbildning öka värdet på den arbetskraft som bjuds ut. Men problemet med Fas 3 är att utbildningsvägen sägs vara prövad redan tidigare under den mycket långa arbetslösheten. Och vilka lösningar finns det då?

En möjlighet är att långtidsarbetslösa människor skulle kunna få vara i fred och leva på a-kassa eller försörjningsstöd. Men detta är, om något, cyniskt och socialt ansvarslöst. Värre än allt annat! Vi vet med säkerhet att det leder till passivisering, social isolering och personliga tragedier. Ungdomar som drabbas vänder direkt på dygnet och ligger hemma och sover större delen av dagen.

Och just här i resonemanget börjar vi närma oss diskussionen om Fas 3 som innebär att den som har fastnat i mycket lång arbetslöshet ska göra något för de pengar som betalas ut i stället för att bara gå hemma och vara overksam. Arbetsinsatserna i Fas 3 kan med all rätt upplevas som kränkande av berörda människor, främst därför att den ekonomika ersättningen är för låg. Långtidsarbetslösa är ofta mycket kvalificerade personer men de har inte den mix på sin kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. Ändå är det så att jobb varje dag leder till ett mer ordnat liv och minskar risken att bli passiviserad och för alltid utslagen.

Det finns ingen lösning på den långa arbetlöshetens problem som är riktigt bra. Och jobben i Fas 3 blir för mig det minst dåliga alternativet. Jag kan inte kritisera att drabbade människor ska vara aktiva i stället för att lämnas åt sitt öde.

Däremot menar jag att arbetsgivare som tar emot arbetslösa i Fas 3 överkompenseras, att de får för mycket pengar. Nästan 5000 kronor i månader för varje deltagare. Men detta är en annan diskussion som ingenting bevisar om Fas 3 som metod - om den är bra eller dålig.

Största problemt med jobben i Fas 3 är uppenbarligen att jobben av många upplevs som kränkade. Till detta kommer den uppenbara risken att vanliga arbeten med avtalsenliga löner trängs undan och ersätts av lågprisjobb som finansieras med skattemedel.

Trots alla dessa betänkligheter handlar det om att undanröja destruktiv passivitet för tiotusentals människor. Och då tycker jag Fas 3 är OK, trots alla sina brister - och risker.

Ingen regering som struntar i långtidsarbetslösa människor kan överleva. Till allt annt kommer då att Fas 3-lösningen blir politiskt nödvändig.

Och jag vågar påstå att många människor som befinner sig i Fas 3-jobb på sikt ändå kommer att få riktiga jobb. Just därför att aktivitet alltid lönar sig bättre på arbetsmarknaden än att försjunka i en nedbrytande passivitet.

Från vänsterpolitiskt håll har det sagts att Fas 3 är en modern form av slavarbete. Det är en våldsam överdrift. Ja, egentligen rent nonsens.