Att gå själv eller tvingas bort

Centerpartiet (C) och Kristdemokraterna (Kd) ligger mer än dåligt till i opinionsmätningarna. Och det råder ett tydligt samband mellan dessa partiers risiga läge och Olofssons/Hägglunds uppträdande i sina respektive roller som partiledare. Särskilt uppenbart är flatheten de uppvisat inom alliansregeringen.

Folkpartiledaren Jan Björklund står för något helt annt. Ingen kan ens tänka sig att Björklund skulle stanna kvar i regeringen om Reinfeldt skulle "sätta sig" på honom i skolfrågan. Olofsson och Hägglund däremot har regerat sönder sina partier - söndermalda i det effektiva moderata regeringsmaskineriet.

I den just presenterade opinionsmätningen från Synovate hamnade både C och Kd under fyra procent. Folkpartiet (Fp) klarar sig - inte oväntat - med god marginal.

Olofsson och Hägglund har betett sig dubbelt obetänksamt eftesom de också visat respektlöshet för sina partiers rötter och tradition. Båda vill skapa stora och breda borgerliga mittenpartier. Men verkligheten är ju att både C och Kd alltid har varit nischade mot bestämda grupper i samhället. Olofsson har glömt Centerns ursprung som ett borgerligt landsbygdsparti. Hon har offrat bönderna, landsbygden och kärnkraftmotståndet för att bli något brett och stort. Hägglund har trängt undan att Kd:s väljarbas är människor som är konservativa i många värdefrågor men väldigt radikala när det gäller att skydda de svagaste i samhället - en inriktning som exempelvis skulle ha gjort det omöjligt för Kd att spela med i regeringens tuffa och okänsliga hantering av sjukförsäkringsfrågan

Nu avgår Maud Olofsson. Och det finns rykten om att hon fått tydliga signaler inifrån partiet om att det är hög tid..... Det innebär att hon utnyttjar sin sista chans att sluta frivilligt och att avgå med bibehållen värdighet. Men Göran Hägglund förstår inte vad klockan är slagen. Han är en skicklig retoriker och sannolikt väldigt trevlig. Hittills har han klarat sig bra på att i stora Kd-sammanhang pigga upp publiken med fyndiga och trevliga tal. Men det håller inte hur länge som helst. Nu talar opinionsmätningarna ett språk som inte går att prata bort.

Centerpartiet plogar för närvarande väg för ett nytt och öppet sätt att välja partiledare. Den välbekanta Lena Mellin på Aftonbladet hävdar att inget parti efter detta kan ha en sluten och hemlig valprocess. Och konsekvenserna för Kd - när Hägglund slutar - kan då bli högst dramatiska. Vi kan se fram mot minst två kandidater i en öppen uppgörelse, där en kandidat tillhör kretsen kring Hägglund och en annan företräder alternativ Kd-politik med tydlig förankring i partiets rötter och tradition.

Jag vet inte vilken av dessa inriktningar som skulle vinna i ett partiledarval. Men om Hägglunds politik och stil lever vidare finns sannolikt inget Kd i riksdagen efter valet 2014. Däremot har partiet en tydlig chans till överlevnad och utveckling med en ledare som står för en radikal inriktning mot de svagaste i samhället och är konservativ i avgörande värdefrågor.

Maud Olofsson gjorde sitt kloka val att avisera sin avgång för några månader sedan. Frågan är hur det blir med Göran Hägglund - om han ska gå själv eller tvingas bort.