måndag 16 augusti 2010

Kd - självklart! Men vem ska ha krysset?

De tänker faktiskt fel, dessa mina vänner och bekanta som tidigare har röstat på Kd men nu är tveksamma. Jag delar deras kritiska inställning till partiets omorientering i klassiska Kd-frågor. Men Kd är fortfarande det utan konkurrens bästa alternativet också för oss som starkt framhåller kristna grundvärderingar och vill ha politisk fokus på de allra svagaste i samhället.

Det finns också ett mycket krasst motiv till att rösta på Kd: Om partiet åker ur riksdagen förlorar den borgerliga alliansen regeringsmakten.

Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.

Få saker har rört om så mycket i politiken som den möjlighet vi nu har att kryssa för kandidater på partilistorna. Detta är en stor maktförskjutning - från taktiska omröstningar på partimöten och ut i verkligheten till oss vanliga väljare.

Möjligheten att kryssa för kandidater har också inspirerat Kd-politiker med olika position på listorna att genomföra personliga kampanjer. Det mest kända exemplet är inkryssningen av Alf Svensson till Europaparlamentet. En händelse som tveklöst räddade kvar Kd i detta parlament eftersom partiets eget förstanamn på listan med största säkerhet var chanslöst.

Här i Västmanland finns det två riksdagskandidater för Kd som har gått ut i personliga kampanjer för att bli inkryssade till riksdagen: Amanda Agestav och Stefan Sturesson.

Stefan Sturesson har mer allmänt deklarerat att han står för de traditionella politiska värderingarna inom Kd - äktenskapet, familjen, det ofödda livet o s v . Mer konkret har Sturesson deklarerat att han i riksdagen tänker ta upp kampen för att minska antalet aborter. Var Amanda Agestav står i dessa frågor vet jag inget om men det kan bero på att jag inte har ansträngt mig tillräckligt för att skaffa information.

En annan traditionell Kd-ståndpunkt har varit att försvara den restriktiva alkoholpolitiken för att motverka alkoholens enorma skadeverkningar. Av allt att döma pågår i alkoholfrågan en uppluckring inom partiet med folkhäsominister Maria Larsson som mest framträdande namn. Jag har frågat Agestav och Sturesson var de står i alkoholpolitiken men ingen har ännu svarat. Tystnad är givetvis också ett tydligt svar.

Mer allmänt är både Agestav och Sturesson bra namn. Men mitt kryss hamnar hos den som mest tydligt tänker jobba enligt Kd:s klassiska politiska värderingar - de frågor där Kd:s kärnväljare känner igen sig och är villiga att återvända till och rösta på partiet.

Om Agestav eller Sturesson - eller helst båda - tydligt ställer upp för klassisk Kd-politik skulle det kunna väcka nytt liv och engagemang hos partiets kärnväljare i Västmanland. Och därmed skulle möjlighetrna högst påtagligt öka för Kd i Västmanland att få en egen representant i riksdagen.

10 kommentarer:

Stig Melin sa...

Hej Per!
Jag kan väl dela några spridda tankar om det förestående valet och vilken roll KD kan spela. Vi är helt ense om att KD, med sina brister behövs.
Inom flera partier - däribland Kd - finns en konflikt mellan partiets klassiska politik och en nyorientering som för många upplevs som främmande. Men samhället har förändrats sedan LPs dagar och det är inte längre fruktbart att stå på barrikaderna och bedriva plakatpolitik, åtminstone inte om man efterstävar någon form av inflytande. Bara för att man inte får ta alla stegen på en gång, måste man ändå röra på sig – kanske tom ta ett steg tillbaka för att sedan ta två framåt.
Kyrkan/församlingen kan inte, får inte anpassa sig efter den här världens sätt att tänka. Om man ägnar sig åt en smula eftertanke, hur har vi lyckats? Bibeln är grunddokumentet.
Ett politiskt parti däremot, måste anpassa sig efter de förändringar som sker i vår omgivning, med bibehållande av de grundvärderingar som finns uttryckt i partiprogrammet, plus de man förvärvat under resan.
Visst kan man tänka sig att KD aldrig viker från det som kallas klassiska KD -uppfattningarna och värderingar och med gott? samvete kan vi sedan se på samhällsutvecklingen från våra höga hästar utan att kunna ha något som helst inflytande, men veta vad som bör göras!

I regeringen är KD ett av fyra partier som till sin natur är sekulariserade och helt ointresserade av det som är KDs kärnfrågor.
Jag föreställer mig att det finns vissa svårigheter att i den omgivningen hävda våra ”kärnväljares” alla ambitioner. Svårigheter som jag, trots allt, har en viss förståelse för.
Per, du skriver:
”För Kd handlar det om en ambition att bli ett "vanligt" allmänborgerligt parti i politikens mittfält i stället för att tydligt ta ställning för de grundläggande frågor som en gång var själva anledningen till att partiet bildades.”
Jag tror ambitionen är riktig, om man vill spela en roll i svensk politik. Jag tror inte heller att kärnväljarnas problem ligger här.
Deras problem kanske är en önskan att flytta det som är församlingens uppgift (bl.a. KDs s.k. kärnfrågor)och ansvar till en politisk estrad? I så fall är besvikelsen förståelig.
Det jag skriver här betyder inte att jag håller med om alla beslut partiet har tagit, men så länge partiet finns, finns också påverkansmöjligheter. Och det bör finnas kvar.

Unknown sa...

Hej Per!
Det är precis som du säger, om kd:s kandidater tydligt ställer upp för det vi har stått för tidigare, får vi tillbaka våra kärnväljare. Det är detta som allt fler i partiet inser. Jag möter ofta besvikna kristdemokratiska sympatisörer som i förtroende berättar för mig att de kan inte längre stödja ett parti som till exempel försvarar den s k ”abortturismen”, dvs att utländska kvinnor kan komma till Sverige och få abort. Den tilltagande alkoholliberalismen i partiet är en annan sådan fråga. Eller homoäktenskap. Eller de höga aborttalen. Jag kan inte förstå de kd-sympatisörer som menar att kristdemokraterna måste bli ett allmänborgerligt parti, sådana partier finns ju redan. Då behövs inte ett parti som kd som bygger sitt program på kristen etik och människosyn. Det är en sak att kompromissa för att man ingår som litet parti i en regeringskoalition. En helt annan sak att överge sina visioner och sina värderingar. Självklart måste partiet vara berett på att jämka samman sina förslag med de övriga allianspartierna, men ändå göra allt som står i dess makt för att få genomslag för sina egna hjärtefrågor och se till att de rör sig framåt. I 1998 års val fick kd nära 12 procent av rösterna, det visar vilken potential ett kristdemokratiskt parti har som vårdar sin profil och kämpar för det man tror på. Jag kan inte svara för alla kandidater, men för egen del vet jag att jag vill driva en konsekvent och tydlig linje i våra klassiska hjärtefrågor.
Stefan Sturesson

Ulf Stenlund sa...

Kära bröder
Anledningen att KDS bildades var att det behövdes en kraft mot förruttnelsen i samhället. Det finns narurligtvis förändringar i samhället med tiden. Om dessa förstör samhällsbygget kan det faktiskt aldrig bli bättre av att acceptera dessa förändringar.

Det sluttande plan som LP m.fl. sökte räta upp när KDS bildades har ju inte precis en mindre lutning numera. Kd har reagerat genom att ge upp. Av någon outgrundlig anledning fick man för sig att partiet skulle bli mer "rumsfäigt" om man suddade bort allt kristet. Ett tag var det närmast en merit om man som Kd-politiker kunde svära och man dessutom inte var frikyrklig.

Det brukar betraktas som dumt att såga av den gren man sitter på. Vad gäller Kd är det bara att kolla vad olika opinioner anser om partiet. På vänstersidan är väl Kd närmast ett skällsord medan alliansen tolerar partiet som en sk nyttig idiot. Jag gillar Stefans ställningstaganden men tyvärr kommer jag bara att rösta lokalt och i landstingsvalet på Kd.

Stig Melin sa...

En av mina gamla vänner uttryckte en farhåga att KDs inträde i politiken skulle inverka menligt på församlingslivet på det sättet att KD skulle bli ett substitut för troende människor.
Sättet att agera för KDS var ju också lik det man gjorde i kyrkan. Sammanträdena började med bön, man sjöng ofta, Vår Gud är oss en väldig borg. Medlemmarna i KDS och församlingen var ofta desamma.
De andliga förtecknen fanns i rikt mått. Man diskuterade ofta hur vi skulle bredda inflytandet – det politiska, i sin vänkrets. Valen slutade i besvikelser, 1,8 % - 2,3 var ett vanligt resultat. Fick vi i något val något högre siffror annonserades det att nu var vi på gång för att nästa gång få 1,4%.
Dessa utgjorde i stort sett
partiets kärnväljare. Jag var själv med. Med våra rättvisa krav var ändå inflytandet 0.
Men de som var med från början ser ett parti som är annorlunda. Det är ett politiskt parti (inte en grupp pingstvänner med noll erfarenhet av hur ett politiskt parti arbetar). Det ligger inget nedvärderande i det. Man engagerade sig, bad till Gud och argumenterade för det man ansåg vara rätt. Det är oftast lika rätt i dag
Men – och det är min poäng – politikens villkor är inte lika som församlingens. Studera KDs partiprogram, läs www.kristdemokraterna.se , läs på och engagera er nu till detta val. Diskutera de ändringar ni vill se med partiets företrädare, och det är fortfarande tillåtet att be. Men att ligga kvar på soffan den 19 sept. är inte ett dugg heroiskt.
Det är för tidigt att kasta in handduken – än!

Per Hallström sa...

STIG MELIN,
Varje parti måste ha en uppsättning värderingar som är tidlösa, d v s det som skapar partiets identitet. Och varje framgångsrik organisation måste kunna visa tydligt varför den finns och vad den är till för. Det är i dessa grundläggande frågor som Kd nu svajar. Det börjar bli svårt att säga vad som är "meningen med föreningen".

Tyvärr har många kyrkor samma problem men det ligger utanför den här diskussionen.

Per Hallström sa...

STEFAN STURESSON,
Tack! Du har gett den information som jag har efterfrågat.

Jag återkommer med säkerhet till det du har skrivit.

Per Hallström sa...

ULF STENLUND,
Även om inte Stig Melin skulle gilla att jag citerar Bibeln i politiska sammanhang så ska jag be dig läsa Lukasevangeliets 13:e kapitel, versarna 6 - 9. Jag kom att tänka på dessa ord av Jesus när du säger att Kd inte ska få din riksdagsröst i kommande val. Jag tycker att du, precis som trädgårdsmästaren i liknenlsen, är för snabb i dina slutsatser.

Ulf Stenlund sa...

Bäste Per
Dessvärre har Kd stått kvar så länge utan den frukt vi förväntade oss att vi nu hunnit till Luk 13:9 andra delen.

Hej Stig
De politiskt omogna pingstvännera kom från ett tillståd där det var sällsynt att en pingstvän engagerade sig politiskt. Att detta var bra är vi båda överens om.
Nog är det väl bättre med politiska möten där det sjungs "Vår Gud är oss en väldig borg" än med möten där den sjungna stofen lyder "Upp till kamp emot kvalen"?

Stig Melin sa...

Hej Ulf!
Vi får nog reda ut det här över en kopp kaffe vid tillfälle. När det gäller sångvalet har du rätt. (Om det nu ska sjungas.) Men sen tycker jag du slirar en smula. Du talar om den frukt som vi förväntade oss av partiet.
Eftersom det i politiskt arbete är detaljarbete i de olika kompromisserna vore det bra om du mera i detalj talar om vad som var dina förväntningar. Det vore också kul att veta vilka förväntningar som är uppfyllda när det gäller de kommunala- och landstingsfrågor som du sympatiserar med. Bara för att kunna förstå ditt ställningstagande.

Stig Melin sa...

Ulf!
Jag saknar faktiskt en förklaring till varför du kan tänka dig rösta på KD i kommunal- och landstingsvalet men inte till riksdagen.
”Upp till kamp” är en slogan som vi kunde vara mer angelägna om i många sammanhang, för att citera ditt sångval. Jesu undervisning i förvaltarskap visar på vikten att vara trogen och därmed inte ge upp alltför lätt. Så, Ulf, hugg inte ner trädet (kd) förrän nästa val. Vi tar ett val i taget.
En annan detalj jag har funderat på är de s.k. kärnväljarna. Om vi satsade mer på dom skulle allt bli bättre sägs det ibland. Min fråga blir då: Lever alla dessa kärnväljare ännu, partiet bildades ju 1964. Inte tillförda dom så mycket röster i alla fall, 1,4 – 1,8%, så kärnväljare dom var. Det är ju inget att skryta med. I detta svårt nergångna samhälle behövs KD, även om dom inte kan uppfylla allas önskningar. Det finns f.ö. alltid mer att önska.