Visst kan man misstänka att utbildningsminister Jan Björklunds utspel om lagstiftning mot heltäckande klädsel (burka/niqab) i skolan är ful valtaktik där han fiskar i grumliga, främlingsfientliga vatten. Men i sakfrågan har Björklund rätt. Vem vill ha sina barn i en skola där läraren bara visar ögonen? Och vem vill i sjukvården träffa en läkare som tittar fram i en långsmal öppning mellan pannan och näsan?
Både i skolan och på många arbetsplatser är kommunikation mellan människor en huvudfråga. Vem som helst borde kunna inse hur omöjligt det blir att ha en effektiv kommunikation om en eller flera deltagare i ett samtal bara visar ögonen.
Kravet på kvinnor att bara visa ögonen är naturligtvis inte kontroversiellt i samhällen med kvinnoförtryck. Om kvinnor ska hållas i underläge är det tvärtom en utmärkt metod att förbjuda visning av ansiktet. Men när kvinnor från dessa odemokratiska samhällen kommer till Sverige och andra västländer ska de fungera i miljöer där män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter (skola, arbetsliv o s v). Och det är solklart att det blir konfrontation när symboler för kvinnoförtryck som burka/niqab förs in i dessa öppna och demokratiska sammanhang och där ställer till med rent praktiska problem
Att ha heltäckande klädsel, burka/niqab, är en en självklar rättighet. Men att hävda den rätten på en arbetsplats där människor ska fungera tillsammans är orimligt - även om det sker i demokratins och religionsfrihetens namn.
Utbildningsminister Björklunds utspel mitt under valrörelsen om burka/niqab kan ha mindre vackra motiv. Men det ligger ändå helt i linje med hans allmänna krig mot flum i den svenska skolan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar