måndag 7 mars 2011

Småländsk ostkaka











Pastor Daniel Alm i Pingstkyrkan har en blogg som bjuder på mycket intressant läsning. Men när jag läste vad han skrev torsdagen den 3 mars löpte tankar och associationer i väg på ett sätt som troligen låg fjärran från pastorns avsikter med blogginlägget.

Daniel avslutade nämligen med att alla - smålänningar och andra - borde äta ostkaka denna första torsdag i mars. Och detta engagerade mig mer än allt det andra han skrev. Och som säkert också var väldigt bra.

Med ostkaka menar jag givetvis inte den ostkaksliknande pudding som finns att köpa i våra livsmedelsaffärer. Ostkaka är en småländsk delikatess som tillverkas i ett vanligt kök av människor med speciell känsla och skicklighet. Vanligtvis kvinnor. Och om smaken ska bli fulländad krävs att råvaran är riktig komjölk, hämtad direkt hos bonden, och med en fetthalt runt 4 procent.

Att tillverka fin ostkaka var under min barndom en konst som inte så många behärskade. Min mamma låg i absoluta framkanten. På den tiden fanns i de flesta familjer en jättestor gryta med en metallinsats och som rymde uppskattningsvis 12 liter. Den användes vid konservering av mat. Vid ostkakstillverkningen åkte själva insatsen bort och grytan fylldes med mjölk och ostlöpe. Hela procdeduren genomfördes på och i en vedeldad spis vilket i varje fall bidrog till den fina bruna färgen på ostkakan. Möjligen också till smaken.

Ostkakans plats på de småländska kalasen var given och det finns väldigt bra beskrivet i Emil i Lönneberga, till exempel när han skänkte bort familjens julmat till hjonen på fattighuset.

Min barndoms kalas - speciellt vid jularna - är nära förknippade med stora mängder fet mat. Och så blev det efterrätt där ostkakan intog huvudplatsen. Tillsammans med vispgrädde, sylt och konserverad frukt.

Det här kanske är nostalgi men minnnena är ljusa.

Och det tilldrog sig under en tid när vi inte hade fått en massa eländeskunskap om kolesterolvärden och igenslammade blodkärl. Sådana frågor kanske diskuterades i medicinskt vetenskapliga kretsar men hade inte nått ner till våra småländska folklager. Folk kunde fortfarande med glädje njuta av all mat som smakade bra och som gjorde ett arbetsamt liv lättare och roligare att leva.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det vattnas i munnen. Ostkaka är fantastiskt gott.
// Margareta