Kungliga bröllopet - så här efteråt

Jag känner en barnslig stolthet över att Daniel, grabben från Ockelbo, efter sitt tal fick stående ovationer från kejserliga och kungliga högheter och från det översta sociala skiktet i Sverige. Daniels tal har beskrivits som en retorisk knockout.

Man kan fråga sig varför vi under vigseln i Storkyrkan blev så berörda av Victorias och Daniels kärlek. Lite anspråksfullt kanske, men jag tror jag vet svaret: De hade fått kämpa för sin kärlek till varandra. Det hade länge legat i luften att Daniel från Ockelbo inte skulle duga som kronprinsessans gemål. Denna kärlekshistoria kunde ha slutat med att Victoria hade avsagt sig tronföljden för att få gifta sig med Daniel. Eller att hon hade svikit Daniel och gjort dem båda olyckliga. Men så blev det ett lyckligt slut. Daniel blev prins och kronprinsessan blev hans fru.

Nu har vi upplevt några veckor av rojalistisk yra och troligen kommer monarkins och kungahusets popularitet att öka igen efter detta fantastiska sagobröllop. Men själv vill jag försöka tänka klart och inte ryckas med.

Victoria råkar vara en kompetent tronföljare. Vi har en arvtagare till kronan som uppfyller alla rimliga krav på kompetens. Och hon har fått en man vid sin sida som kanske i flera avseenden överglänser medlemmarna av familjen Bernadotte.

Men om man ser frågan principiellt och i ett längre perspektiv - fundera! Att ärva jobbet som statschef i Sverige. Ett jobb man kanske inte vill ha eller är direkt olämplig för. Och att dra med sig hela familjen i de förmåner och arbetsuppgifter som befattningen för med sig.

Och vad händer den dag familjen Bernadotte levererarar en tronföljare som är för "kort i rocken" för det här jobbet? Kanske socialt obegåvad för denna befattning som i huvudsak innebär att representera Sverige. Min enkla slutsats är att monarkin i Sverige överlever så länge den som står i tur att ärva kronan räcker till för jobbet och lyckas väcka det svenska folkets sympati. När dessa förutsättningar inte längre finns är det slut.

Det behövs inte mycket analys för att komma fram till att monarkin är orimlig i en modern demokratisk stat. .

Ändå tror jag det är lugnast för Sverige om vi tills vidare behåller detta absurda system.