Den som är tillräckligt gammal för att ha skaffat sig erfarenhet tycker att erfarenheten är väldigt värdefull. Den som är ung och saknar erfarenhet tycker att den är tämligen värdelös. Vem som har rätt får vi aldrig veta.
Ändå kan jag ha en uppfattning i frågan.
Jag har precis som andra i min ålder skaffat en hel del erfarenhet men försöker i alla fall att inte pracka den på andra människor. De som skulle behöva lyssna gör inte detta förrän det är för sent, d v s när de redan har trampat i klaveret – och gärna vill delge andra sina erfarenheter.....
Frågan infinner sig: Skulle det vara bra om äldre människors erfarenhet i större utsträckning fick påverka det som ska beslutas och det som ska göras? Mycket tveksamt, enligt min mening. Visserligen skulle en del dumma saker då aldrig bli gjorda. Men dessutom skulle utveckling och framsteg bromsas upp. Hur ska det kunna bli ett framåtskridande om alla som vill åstadkomma något nytt först har sorterat bort det som andra tidigare har misslyckas med?
Jag har jobbat större delen av mitt liv med arbetsmarknadsfrågor och hörde för länge sedan en belysande historia från Skåne. Där hade en ung kille anställts på en arbetsförmedling men ingen hade riktigt tid med honom. Så han började jobba. Och han skaffade jobb åt människor som alla visste var chanslösa. Ingen hade talat om för honom att det var omöjligt.
Att få delge andra sina erfarenheter är en skön känsla. Det kan inte förnekas! Men utvecklingen måste styras av människor som fortfarande är tillräckligt aningslösa för att hoppa i det kalla vattnet och blanda sina framgångar med rejäla misstag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Per!
Jag tycker du är en smula anspråkslös när du värderar din erfarenhet. Du har rätt i att den och andras kunnande ska inte prackas på andra, men den ska kunna ställas till förfogande för de oerfarna.
Många tar inte tillvara andras erfarenheter utan, som du skriver, vill göra sina egna misstag. Det är ju rätt att utvecklingen springer ifrån gårdagens erfarenhet, speciellt när det gäller tekniska frågor, men livet består ju inte bara av teknik. Jag skulle tänka mig att de mesta problem som livet överraskar oss med inte har med teknik att göra.
Det är nog i stället så, att många katastrofala misstag kunnat undvikas om erfarenhet betraktats som en tillgång och efterfrågats. Det vågar jag säga trots att jag tillhör just den kategorin.
En konsekvens av att vara ung är ju avsaknaden av den erfarenhet som Guds ord tillmäter en viss betydelse. Det betyder per automatik inte att äldre med erfarenhet alltid vet bäst, men det händer.
Erfarenhet parad med kunskap är en alltför outnyttjad tillgång på många områden i livet.
Mitt första besök här via Stefan Swärds Blogg och jag instämmer helt med Stig Melin. Varför vara så lågmäld om erfarenhet, som vi lite äldre sitter inne med?
Jag har en lång erfarenhet inom sjukvården både som sjukvårdspersonal och som patient. Nu har jag fått en svidande kritik på att jag inte kan tiga med mina erfarenheter. Ändå finns lex Maria där det står att felbehandlingar skall anmälas för att sjukvården skall kunna bli bättre.
Varför skall inte jag dela med mig av min erfarenhet som patient? Varför skulle det inte finnas unga personer, som är villiga att lyssna på hur det känns att inte kunna vara personal längre utan tvingas bli patient?
Stig Melin och Gunnel,
Jag hoppas ni observerade min ganska försiktiga inledning till det här blogginlägget, d v s att vi inte kan veta något säkert om erfarenhetens värde.
Jag tror ändå på det resonemang jag för som en huvudlinje när det gäller utvecklingsarbete i samhälle, företag, organisationer och - för den delen - kristna församlingar. Det krävs ett risktagande och erfarenheten kan lätt bli en broms!
Nya Testamentet ger klara signaler om att unga ska visa respekt för äldre. Men det betyder inte med nödvändighet att äldre ska styra utvecklingen. Detta är två närbesläktade men dock helt olika frågor. Så långt jag förstår var Paulus vid sin omvändelse ung. Sedan gick han fram med väldig kraft och lät sig troligen inte styras av "gamla gubbar". Han uppmanade också Timoteus att inte inte låta någon förakta sig för att han var ung.
Jag tycker att ni båda i era resonemang ligger ganska nära frågan om ungas respekt för äldre och så långt kan jag bara instämma.
Det resonemang som du, Gunnel, för om att unga människor ska lyssna in erfarenheter som dina från rollerna som patient respektive sjukvårdspesonal är ytterligare en aspekt på frågan om erfarenhet. Det handlar väldigt mycket om att visa respekt och jag instämmer helt i detta.
Per!
Jo då Per, jag observerade din mycket försiktiga inledning, och för den delen även den försiktiga fortsättningen. Om vi skulle begränsa resonemanget till att gälla församlingslivet har CH Jaktlund i sin bok och sina blogginlägg klart visat på vad avsaknaden av en äldre generations erfarenhet betytt. De äldre har abdikerat, eller tvingats abdikera från sitt ansvar som föredömen för de unga som i stället placerats i förarsätet. Ibland utan att rätt kunna läsa varken karta eller kompass.
Jag läste ditt indignerade inlägg på Daniels blogg för en tid sedan om exempel på hur ungdomar tar över gudstjänstfirandet. Det var stake i det inlägget, men så fick du inget svar heller.
Jag tycker inte att Paulus ev. ålder är relevant, liksom inte heller Timoteus. Han var ung, ja, men vilka lärare hade han inte. Bibelns gestalter var i allmänhet mogna män och kvinnor, undantagen bekräftar bara regeln.
Ofta refererar man numera till företagens sätt att tänka. Det är bara det att företagen är smartare. Det skulle aldrig falla en företagsledare in att överlåta ansvaret på en treene, att göra honom till försäljningsansvarig t.ex. innan han är mogen.
Han måste först lekt ”rommen av sig”.
Församlingen, frälsningen, det kristna livet är för allvarligt att lekas bort.
Stig,
Mitt inlägg på den blogg du nämnde gällde ett reportage i tidningen Dagen om förändringar i en pingstförsamling i Värmland. Min indignation gällde att förändringarna - om tidningsreportaget var korrekt - hade skett i fullständig respektlöshet för äldre människor. Det jag främst angrep var tonläget. Men förändringarna var sådana att de också till sitt innehåll var förolämpande mot de äldre i församlingen, till exempel satsning på musik med sådant "ös" att en skål med öronproppar hade ställts fram åt människor som inte tålde ljudnivån. Min reaktion gällde alltså respektlösheten både i attityd och i praktiskt handlande.
Skicka en kommentar