En muslim bör besöka Mecka en gång i sitt liv. Vi med kristen bekännelse behöver inte besöka någonting över huvud taget. Vår Gud är lika nåbar överallt, var vi än befinner oss.
Varför har då jag besökt Israel en andra gång? Varför tänker jag resa dit igen? Och varför reser så många kristna bekännare till Israel?
En helt fantastisk del av tron på Jesus är att han - Guds son - för ungefär 2000 år sedan trampade den här jordens yta. Han föddes i ett litet land i Mellanöstern som i dag heter Israel. Och detta gör ett besök i landet Israel där Jesus levde i 30 - 35 år till en högst märklig upplevelse. Det inspirerar och bygger upp tron.
Israel är ett av världens mest uppmärksmmade länder.Många har uppfattningar om staten Israel, Inställningen är allt från stor kärlek till rent hat.
Om staten Israel hade funnits från 1930-talet och framåt hade Hitler troligen inte fått möjlighet att döda 6 miljoner judar. Och det Israel som nu finns kan bli tillflyktsorten för judarna när nästa våg av antisemitism kommer. Detta är ett av skälen till att jag är en av Israels vänner. Vilket jag kan vara trots att också staten Israel gör politiska felbedömningar.
Israel är ett ovanligt land också från ett annat perspektiv. Det handlar om ett folk - judarna - som efter nästan 2000 år återvänder till sitt land och bildar en ny stat. Historiskt sett är detta unikt.
Att uppleva landet där Jesus bodde i 30 - 35 år. Att se landet som befinner sig i världspolitikens centrum. Att studera en nation som uppstått kring ett folk som varit spridda över jorden i nästan 2000 år och ofta varit förföljda. Allt detta gör Israel till ett fantastiskt land att besöka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller helt med om det fantastiska i att besöka detta land. Min resa till Israel var redan 1989. Så här minns jag besöket i Jerusalem under fyra dagar. Vandringen efter Via Dolorosa kändes kanske int så autentisk men att se golvet med ett romerskt tärningsspel i Sionsystrarnas kapell och vandringen genom de etiopiska munkarnas kloster uppe på Gravkyrkan var höjdpunkter. Trädgårdsgraven vid Gordons Golgata kändes mer autentisk än gravkyrkans pråliga utsmyckning. Yad Vashem, minnesmuset av Förintelsen, var en intressant men otäck upplevelse. Bokens musem med uråldriga skriftrullar var både häftigt arkitektoniskt sett och häpnadsväckande. Västra muren, med sina intensivt bedjande judar, var ett gott exempel på judisk religiositet. En vandring i en tunnel utefter de gigantiska grundstenarna till Herodes tempel var också en höjdpunkt. Vi såg också en grotta där man skurit ut dessa upp till 13 meter långa stenar. Att stenen uppenbarligen var mjuk, innan den kommit i kontakt med luft, var en nyhet för mig. Att vandra på stadsmuren med sin utsikt över gamla stan var också mäktigt. Även besöket på tempelplatsen med Omarmosken över Moria berg där jude och kristen tror att Abraham var på väg att offra Isak och muhammedanen tror att Muhammed gjorde himmelsfärd var ytterst intressant. Märket efter hästhoven vid denna beridna himmelsfärd sägs finnas kvar i berget. Att ta av sig skorna innan man fick gå in i al-Aksamoskén kändes helt OK men det kändes underligt att det var här kung Husseins pappa sköts till döds. Vandringen i Mea Shearim, de ultrortodoxa judarnas kvarter, var också högintressant. Jerusalem ger verkligen en mångfald av intryck, intryck jag inte skulle vilja vara utan.
Ulf,
Dagarna i Jerusalem bjöd på väldigt fina upplevelser men det blev ändå lite ojämnt, jämfört med tiden runt Galileiska sjön. Vandringen via Dolorosa blir något stökig. Dels på grund av all affärsverksamhet, dels på grund av trängseln som gör att gruppen måste kämpa för att hålla ihop. Trädgårdsgraven känns väldigt autentisk. Där firade vi nattvard och möjlighet gavs till förbön. Getsemane och klagomuren också fina upplevelser. Och jag vill komma till Israel igen!
Hej!
Jag tycker också väldigt mycket om Israel!
Du skriver: ” En helt fantastisk del av tron på Jesus är att han - Guds son - för ungefär 2000 år sedan trampade den här jordens yta.”
Jag vill kommentera. [Att differentiera,] Den historiska Mashiakh (Messias) som det står skrivet om i originalversionen av det som blev redigerat till ”Matteuseusevangeliet” [not 1] var en Ribi [det var hans titel (liknande rabbin)] som hette Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”. Han och hans efterföljare – de kallades Netzarim - praktiserade direktiven i Torah [”Moseböckerna”] och för att följa honom måste man praktisera Torah. [not 2] Netzarim accepterade inte ”NT”, eftersom det strider mot Torah [not 1].
Ribi Yehoshua var en människa, ingen ”inkarnerad människo-gud” eller ”Guds Son”. Ribi Yehoshua var Skaparens son, på det sätt som alla som tillhör Skaparens förbund med Israel är Hans söner. Alltså, andliga söner. Han var inte en "inkarnerad människo-gud". Det är så termen son till Elohim används i den judiska Bibeln.
Att följa Messias undervisning – leder en in i att observera direktiven i Torah – och leder en in i en levande och riktig relation med Fadern, vilket är väldigt meningsfullt!!!
Noter:
1: Påstående bevisat i denna artikel: Länk
2: Påståenden bevisade på Netzarims hemsida
mvh, Anders Branderud
Skicka en kommentar